en särdeles förträfflig Bertram. Tredje aktens trio »Hvad ögonblick, hvad stund af våda» sjöngs alldeles öfverdådigt af dessa tre, liksom äfven trion i femte akten. V. Fundin utförde Isabellas passionerade cavatina i fjärde akten med verklig konstfärdighet, och dessa fyra artister blefvo efter operans slut framropade. Äfven Karolina Friebel i abbedissans parti belönades med applåder.
Någon maskeradbal hade K. teatern icke gifvit på halftannat år, och trängseln blef därför stor, då en sådan arrangerades lördagen 30 oktober, hvarunder mekanikern Steinl från Nürnberg kl. 11—12 förevisade åtskilliga med stor skicklighet sammansatta automater. Teaterkassan hade en lysande afton, ty nettot blef lika stort som vid ett fullt hus, oaktadt biljetterna ej kostade mer än 1 rdr 16 sk. bko. Karaktärsmasker funnos visserligen ej många, men dansen, som började kl. 8.30 e. m. och afblåstes kl. 3 på morgonen, gick friskt undan, och restaurangen hade en strykande afsättning. Herrarna voro omaskerade, och det lär konversationen också ha varit, efter hvad teaterskvallret omförmälde. Det elaka Allehanda refererade nöjet i följande ordalag: »Maskeraden var besökt af en mängd omaskerade karlar, men tämligen få damer, af hvilka de flesta i sina kattuns- och bomullsklänningar voro äfven så godt som omaskerade.»
Andreas Randels konsert lördagen 6 november blef föga talrikt besökt, men de tillstädeskomna voro nöjda, ty sällan lär hans föredrag varit mer behagligt och angenämt. I hans »Minne af Taglioni» blefvo i synnerhet besvärjelsescenen i »Robert» och
