ej beviljas honom. Han svarade emellertid, att han med all aktning för överståthållarämbetets förklaring likväl ärnade spela. Några veckor senare lär han haft ett företräde hos H. M:t konungen i närvaro af hans excellens herr grefve Brahe och herr öfverståthållaren, hvarvid han föredragit sitt ärende, men fått ett evasivt svar. Hr T. fortfor icke desto mindre i sin föresats och lagade sig i ordning att öppna sina representationer. Den första af dessa var utsatt till den 22 oktober. Nu var således ingen tid att försumma. Förklaringen var peremtorisk, och man skyndade att ställa sig densamma till efterrättelse. Den 18 oktober sammanträdde således konseljen och ett beslut fattades, som i själfva vårt på märkvärdigheter öfverrika statsskick torde förtjäna uppmärksamhet. Allmänheten har redan haft tillfälle läsa en del däraf i Aftonbladet för den 2 november, dit vi hänvisa. Man hade förskaffat sig det emellan hrr Blom och Torsslow afslutade kontrakt, och detta kontrakt, mäktigare än allt föregående, blef grunden för regeringens beslut. Det lydde från 1 oktober och till 1 maj, och ingen enda dag fann man skäl att afpruta, ty man var ju bunden af kontraktet. Hr Torsslow skulle, enligt uttrycken däri, själf skaffa sig tillåtelse att spela, det vill med andra ord säga: hr Blom lofvade icke att skaffa en sådan. Han hade aldrig begärt denna tillåtelse; men som kontraktet lydde, att han borde ha en dylik, kunde man ej neka den. Hrr Blom hade i Kirsteinska huset haft den lilla teatern i åtminstone tio eller tolf år. Deras begäran att få begagna den hade i fjorton månader lämnats obesvarad. Nu hade hr Torsslow
17 — Svenska teatern VIII
