258
hyrt denna teater, detta förändrade saken, och regeringen fann med ens denna lokal »tillförlitligen betryggande för uppfyllandet af de vid tillfällen af offentliga folksamlingar i allmänhet angelägna villkor af säkerhet och ordning». Visserligen skulle det kunna anmärkas, att denna teatersalong är ganska trång, att den blott har en enda utgång, hvilken dessutom icke ens är rak och bred, och att i händelse af eldsvåda fara verkligen är förhanden; men den har förut varit vid många tillfällen enskildt och offentligt begagnad och ingen olycka har händt. Detta hjälpte väl icke hrr Blom, men kontraktet med hr Torsslow hjälpte, och man fann ingen fara hota allmänna säkerheten. Ja, denna säkerhet betryggades icke blott af tillförlitligheten af den trånga lokalen, hon betryggades äfven af »den skådespelarpersonal, som är ämnad att under instundande vinter därstädes uppträda.» Man har hittills trott, att skådespelare i allmänhet voro en ganska fredlig folkklass, som ej begick något öfvervåld och i synnerhet aldrig anföll publiken, icke en gång om den, såsom i andra länder stundom inträffat, emottogs med hvisslingar, inkastade äpplen och dylikt; men vår kungliga svenska regering, som är en ganska vis och förståndig regering och har mycken omhugsan för säkerheten och ordningen vid sina kära undersåtars »folksamlingar», lär hafva befarat, att hrr Blom eller Lindeberg skulle skaffa sig riktiga öfversittare till aktörer och aktriser, hvilka, icke nöjda med vanliga förföringskonster, kunde handgripligen förföra sig på de menlösa åskådarna, hvarföre man ej vågade bevilja deras ansökningar. Nu framvisades likväl hr Torsslows kontrakt och
