268
innerlighet, som hos honom var så vanlig, men i allmänhet så ovanlig. E. Högquist hade öfvertagit Fenellas roll. Oaktadt hennes obestridliga företräde i ungdom och fägring torde dock Sophie Daguin där gjort ett djupare intryck. V. Fundin hade efterträdt fru Enbom som Elvira och sjöng sin aria rätt förtjänstfullt. Huset var utsåldt, men Ch. Erikson blef ej inropad, emedan hela publiken skyndade sig ut så fort man kunde med anledning af en tillkännagifven eldsvåda på södermalm, där det stora bomullsspinneriet nedbrann.
»Robert», som på grund af Günthers opasslighet i flera veckor varit uppskjuten, skänkte ändtligen mot midten af månaden teatern några fulla hus, hvilket var välbehöfligt nog, ty premiären af den nya pjäsen »Chevalier de Saint-Georges», skådespel i tre akter af Mélesville m. fl., lockade ej mer än halft hus. Chevalier de Saint-Georges var en lång tid under 1770-talet, trots att han var mulatt och trots sitt själfgjorda adelskap, den mest lysande och eftersökte kavaljer i hela Paris. Hans historia berättades under form af en roman i fyra oktavvolymer, och då han onekligen var en af de originellaste dramatiska figurer, som kan erbjudas en författares fantasi, syntes han snart nog äfven på scenen. I februari 1840 gick pjäsen öfver Variétés’ tiljor och gjorde lika mycken lycka som romanen, tack vare titelrollens framställare Pierre Lafont (1801—1873), hvilken var den vackraste karl någon scen i Paris då ägde. Här spelade Dahlqvist rollen, oaktadt den icke tillhörde hans genre, och lyckades rätt väl, ehuru maskeringen kunde ha varit bättre. E.
