af statens medel för sådana ändamål redan blifvit användt eller framdeles komme att användas.
Till besvarande af dessa J. O:.s anmärkningar hafva de tilltalade anfört följande: »I af seende på de å extra utgiftsmedeln för k. teatern beviljade bidrag fortsätter J. O. sina förra bemödanden att genom uppställande af konstlade slutföljder söka att förvandla de till bestämdt belopp och för bestämdt ändamål gjorda anvisningar å ett till K. M:ts fria disposition öfverlämnadt anslag till ett beslut om låns upptagande för statens räkning eller rikets belastande med ny gäld.
»Svarandena hysa för mycken tillit till höglofliga riksrättens upplysta omdöme för att befara förbiseende af den åtalade åtgärdens verkliga beskaffenhet och inskränka sig därföre till några få erinringar i följd af aktors senare andraganden, hvarjämte de till alla delar åberopa hvad de i förklaringen häröfver anfört.
Herr J. O. förmäler, att några bevis eller förbindelser, hvarigenom staten iklädt sig ansvar för teaterns skulder, icke förefinnas, men förmenar likväl, att regeringens autorisation för teaterförvaltningen att upptaga lån, och det i sammanhang härmed fattade beslutet om anslag till skuldens amorterande, skulle innebära anledning för teaterns långifvare att af staten fordra betalning för deras försträckning; tilläggande J. O. härjämte att, äfven om sådana anspråk icke hvilade på någon rättsgrund eller kunde leda till någon påföljd, det i allt fall vore icke blott kraften eller följderna af rådgifvande åtgärderna, utan äfven deras åsyftning, som utgjorde föremål
20 — Svenska teatern VIII
