308
anvisningar för teatern, hvilken dessutom vid den tid, då omförmälda bidrag beviljades, ägde särskildt anslag på stat och således icke var främmande för dispositioner å en för extra statsutgifter bestämd tillgång, så lär rådgifvande åtgärden i denna del så mycket mindre kunna anses ha utgjort ett uppsåtligt afvikande från tydlig lag, som, utom att någon sådan i detta hänseende ej finnes, härigenom intet annat skett, än hvad föregående ständer godkänt.
I af seende på J. O:s yrkande af ansvar för öfverträdelse af 64 § R. F. åberopade svarandena hvad de förut om slikt yrkande anfört.»
Då rikets ständer 16 juni 1841 åtskildes, hade
riksrättens förhandlingar ännu icke fortskridit så långt,
att åklagaren hunnit afgifva sina slutpåståenden.
Åberopande konstitutionsutskottets uppdrag hade
justitieombudsmannen, hofrättsrådet K. L. Landin,
11 nov. 1840 äskat kallelse inför riksrätt å dem bland
konungens rådgifvare, hvilka medverkat till de
regeringsbeslut, som utskottet vid
statsrådsprotokollens granskning funnit lagstridiga. Vid sitt
konstituerande sammanträde 30 nov. beslöt riksrätten att
till 11 jan. 1841 inkalla de anklagade, hvilka, sedan
J. O:s vidlyftiga memorial blifvit uppläst,
förklarade, att de behöfde två månader för svaromåls
uppsättande, och bestämdes det, att dessa skulle
afgifvas 29 mars. Sedan detta skett, dröjde det ett halft
år, innan J. O. fullständigt afgaf sina
slutpåståenden, och därefter nära ett tredjedels år, innan de
tilltalade afgåfvo sina förklaringar, och som J. O.
fann dessa föranleda ytterligare andraganden å hans
sida, på hvilka de tilltalade ansågo sig böra svara,
