Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/314

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

308

anvisningar för teatern, hvilken dessutom vid den tid, då omförmälda bidrag beviljades, ägde särskildt anslag på stat och således icke var främmande för dispositioner å en för extra statsutgifter bestämd tillgång, så lär rådgifvande åtgärden i denna del så mycket mindre kunna anses ha utgjort ett uppsåtligt afvikande från tydlig lag, som, utom att någon sådan i detta hänseende ej finnes, härigenom intet annat skett, än hvad föregående ständer godkänt.

I af seende på J. O:s yrkande af ansvar för öfverträdelse af 64 § R. F. åberopade svarandena hvad de förut om slikt yrkande anfört.»


Då rikets ständer 16 juni 1841 åtskildes, hade riksrättens förhandlingar ännu icke fortskridit så långt, att åklagaren hunnit afgifva sina slutpåståenden. Åberopande konstitutionsutskottets uppdrag hade justitieombudsmannen, hofrättsrådet K. L. Landin, 11 nov. 1840 äskat kallelse inför riksrätt å dem bland konungens rådgifvare, hvilka medverkat till de regeringsbeslut, som utskottet vid statsrådsprotokollens granskning funnit lagstridiga. Vid sitt konstituerande sammanträde 30 nov. beslöt riksrätten att till 11 jan. 1841 inkalla de anklagade, hvilka, sedan J. O:s vidlyftiga memorial blifvit uppläst, förklarade, att de behöfde två månader för svaromåls uppsättande, och bestämdes det, att dessa skulle afgifvas 29 mars. Sedan detta skett, dröjde det ett halft år, innan J. O. fullständigt afgaf sina slutpåståenden, och därefter nära ett tredjedels år, innan de tilltalade afgåfvo sina förklaringar, och som J. O. fann dessa föranleda ytterligare andraganden å hans sida, på hvilka de tilltalade ansågo sig böra svara,