afslutades den stundom granska bittra skriftväxlingen först i mars 1842. Riksrätten skred till dom 6 juni, och denna afkunnades offentligen 2 juli med mycken högtidlighet och inför ett betydligt antal åhörare. Sessionen började strax efter kl. 10 och kl. 1 voro alla statsråden lyckligt och väl frikända.
Riksrättens dom angående åtalet för afslag på enskild mans ansökan att få i Stockholm anlägga en teater lydde: »Då ansvarighetslagen, som i 3 § bestämmer ansvar för statsrådsledamot eller rådgifvare i kommandomål, hvilken kunde hafva tillstyrkt konungen att vidtaga sådant steg, det där vore emot R. F:s föreskrift uti 60 § stridande, till förhöjande af den bevillning rikets ständer sig åtagit eller af sådana artiklar, hvilka i densamma till bevillning räknas, däremot hvarken uti denna eller någon af de öfriga paragrafer utsattes påföljd för rådslag, som skulle innefatta åsidosättande af det i samma 60 § befintliga stadgande, att monopoliet ej må till vinning för kronan eller enskilda fastställas; så och enär, på sätt ofvan uti punkterna 1, 2 och 3 förklaradt är, att påstående om grundlags öfverträdelse ej kan komma under riksrätts bedömande i annan händelse än där ansvarighetslagen lämnar hänvisning till påföljd, om sådan öfverträdelse skulle hafva ägt rum, varder åtalet i denna del af riksrätten icke till vidare pröfning upptaget.»
I åtalet angående disposition af extra utgiftsmedlen till betalning af k. teaterns skulder och teaterdirektionens bemyndvigande att upptaga lån hade riksrättens domslut följande lydelse: »Som extra utgiftsmedlen å åttonde hufvudtiteln äro ställda under
