36
säkerhet i sitt sceniska framträdande, rörde sig ledigt och naturligt och lade i dagen ett lif, en själ och en passion, som alldeles icke förrådde nybörjaren. Han hälsades efter pjäsens slut af stormande bifall, som till allmän öfverraskning afbröts genom att orkestern spelade upp folksången med anledning af att det var drottningens födelsedag. Därefter inträdde Günther på scenen och mottogs med skallande bravorop. Charlotte Ficker som Zerlina var i början så rädd, att hon nätt och jämnt kunde följa med i ensemblesakerna, men blef småningom säkrare och spelade nattscenen bra, ehuru hon sångligt ej kunde fullt ersätta Widerberg. Fru Frösslind, som representerade ladyn, förmådde då knappast uppbära några sångpartier. Däremot utförde Habicht lyckligt lordens roll både i sång och spel, och »själfve Pfeiffer sjöng sitt parti i tredje akten på ett sätt som aldrig tillförene», säger Blanche.
Redan tre dagar förut voro alla biljetter utsålda till 13 november, då Lars Hjortsberg återuppträdde såsom Orgon i »Tartuffe». Han mottogs med det mest stormande bifall och framropades efter pjäsens slut. Han uppträdde i samma stycke ännu en gång under månaden och två gånger i »Juden», där Blanche anmärker, att han »tycktes något besvärad af rollen». Fanny Hjortsberg återgaf Elisa Rathcliffes parti med den sanning i uppfattning och den naturliga värme, som alltid utmärkte den unga skådespelerskan. Fru Wennbom som hennes mor passade ej för den allvarliga rollen; däremot lyckades Söderberg rätt bra ersätta Sevelin som Jabal. Under
