40
monotona, släpande och sentimentala i spelet visserligen väcker medlidande med den olyckliga, men ej någon sympati för henne. Hon spelade friskt som en solig vårdag och gladt som en skogsfågel ... och huru skakande blir icke just därigenom blindheten hos denna hulda, älskvärda varelse. Berömdt var hennes »j'attendais», och då hon i slutet af pjäsen mot himlens höjd framjublade sitt »j'existe!» väckte hon hos publiken en hänförelse utan gränser. Därhän kunde ju Högquist icke komma, men hon var rätt bra och rönte mycket erkännande för sin Valerie. Den greflige tillbedjaren framställdes af Dahlqvist.Anm
Sällström sjöng ett par gånger under november med mycket behag i »Don Juan», ehuru han med stor varsamhet ansatte sina höga toner. Henriette Widerberg däremot måtte varit särdeles illa disponerad, ty hon sjöng doña Anna alltemellanåt falskt. De öfriga utförde oklanderligt sina roller. — Följande månad fick publiken njuta af en annan Mozartopera, då »Trollflöjten» gafs för en serie fulla hus med Günther som Tamino, hvilket parti han sjöng med känsla, renhet och säkerhet samt fraserade texten utmärkt. En sådan Pamina som den Jenny Lind framställde, hade man aldrig förr hört. Hennes uttryck af smärta och förtviflan i sången till den stumme Tamino var så djupt och sönderslitande, att det ovillkorligen rörde åhörarna till tårar lika mycket som det själfulla i själva tonerna. »Kritiken tystnar», säger Allehanda, »inför en sådan Pamina, hvars rena musikaliska anda hos Lind uppenbarar sig liksom från en högre värld.» Lasse Kinmanson och Fanny Hjortsberg (Papageno och Papagena) sjöngo sin kvicka
