52
framställare än recettagaren, som hälsades med starka bifallsrop. Han var ju en mästare i det mimiska och sade sin roll ypperligt, hvilket är svårt med de många och långa afbrotten under den poetiska beskrifningen på frieriet. Emilie Högquist var hvad dräkt och utseende beträffar den vackraste bild af en ung nordisk medeltidsdrottning man kunde få se, och sitt knäfall i femte akten gjorde hon med en grace, en elegans, en innerlighet, som väckte ett bifallssorl i hela salongen. Hon var helt enkelt bländande och bidrog icke litet till hoffestens glans. »Så mycket fattigare», säger Blanche, »tog sig Kinmanson ut i sin enkla kostym. Han borde för öfrigt ha spelat Griseldas fader i stället för Svensson, och kung Artus kunde framställts af hvem som helst med någorlunda ståtlig figur.» Dahlqvist gjorde sin Tristan med verklig talang, hans berättelse i tredje akten hälsades med en liflig applåd, och vid andra representationen framropades han, ehuru hvarken han eller Almlöf efterkom inkallandet, utan lämnade denna heder med lika mycket galanteri som rättvisa åt Fanny Hjortsberg ensam. — Det var i tredje aktens fjärde scen som Nils Almlöf en afton gjorde sin berömda missägning, då han vid skilsmässan från Griselda skall förkunna henne, det
»konungen befallt, att |
men i stället utbrast:
»så arm och hjälplös som du kommit hit, så hjälp- och armlös skall du draga hädan!» |
