artighet mot Ch. Erikson uppträdde Åbergsson för denna afton i sin gamla roll, ehuru hans namn icke stod utsatt på affischen. Han spelade med gammaldags finess, fast rösten lät betänkligt svag, och inropades efter pjäsens slut. Karolina Bock var alldeles utmärkt i sin lilla roll som bankirfrun. Därefter dansade Sophie Daguin och Johansson ett Pas de deux ur op. »Marie», och till slut gafs f. f. g. en från franskan öfversatt femaktsdram »Louise de Lignerolles», där recettagerskan spelade titelrollen, en hustru som gör allt för att på ett värdigt sätt uppfylla en ädel makas plikter mot en lättsinnig man. Hennes spel rörde åskådarna djupt, och hon blef vid flera tillfällen entusiastiskt applåderad. Pjäsen utfördes för öfrigt särdeles väl på alla händer. Dahlqvist som den lättsinnige mannen var ej precis i sin genre, men öfverraskade så mycket mer genom sitt väl afvägda spel, och Charlotte Ficker hade som hans offer, grefvinnan de Gury, flera lyckliga moment. Almlöf var förträfflig som Louise's ädle far, synnerligast i sista akten. Upplösningen, där den äkta mannen i ett sidorum nedskjutes af grefven, hvars hustru blifvit vansinnig af förtviflan, tillfredsställde icke den stora publiken, och stycket kunde ej gifvas mer än sex gånger.
Under juni månad uppträdde på Kungliga teatern den danske balettmästaren August Bournonville med tre af sina elever, Ferdinand Hoppe, Caroline Fjeldsted och Augusta Nielsen, hvilka tillvunno sig mycket bifall af vår publik.Anm De visade sig första gången på tiljan söndagen 2 juni, de båda förstnämnda i ett Pas de deux och galopp ur Bournonvilles balett »l'Isle des
