framföranden af »Robert» och två af »Fra Diavolo». Slutligen blef den sista dagen i månaden teaterns första nyhet färdig, treaktskomedien »Bekännelserna» af von Bauernfeld. Den har en ledig och liflig dialog, men saknar all originalitet såväl i intrig som karaktärsteckning och kan således räknas till dussinfarserna. Stjernström var utmärkt som den unge baronen och kunde nog taga åt sig hela äran af att man åtta gånger kunde ge detta stycke, som borde varit en enaktspjäs i stället för att ha blifvit uttänjdt i hela tre akter.
Under oktober månad inträffade ett par märkliga händelser. Dahlqvists engagemang hade icke blifvit förnyadt för spelåret på grund af meningsskiljaktigheter rörande hans appointements. Han hade blifvit klent ersatt af Stjernström i »Lignerolles» och af Forssberg i »Griselda». Under tiden arrangerade han en soaré åt sig i f. d. Kirsteinska huset, hvarvid han visade förvånande framsteg. Han deklamerade Roscius' förbön för Claudius i »Sylla», där han framträdde som den ädle romaren; Hamlets monolog »Vara eller icke vara» och den följande scenen med Ofelia utan någon representant, där han utfyllde hennes repliker genom sitt stumma spel; Jaromirs monolog, då han mördat sin fader, som han löste högst tillfredsställande; och slutligen Mefistofeles' monolog, som väckte allmän entusiasm. Det enda man hade att anmärka var, att han i annonserna glömt sätta ut, när soarén började och slutade. Han hade emellertid fullt hus med ett entrépris af 1 rdr bko. Direktionen märkte nu, att den svårligen kunde undvara hans talang, och reengagerade honom från 1
