cranier äro låga, långa, ofte smala, med särdeles utskjutande, oftast smal nacke.
De Slaviska och Tschudiska, bland vilka flera grenar ernått hög grad af cultur och företett stora snillen både i vetenskap och konst, men dock i det hela, i de flesta hänseenden, intaga en culturgrad, underlägsen de Celtiska och Germanska folkens, hafva högre och i allmänhet bredare, men vida kortare cranier, oftast med starkt utvecklade lubera parietalia, och stupande flata nackar, utan att hvarken i könsförhållanden, barnakärlek, tillgifvenhet för hembygden, eller vänskaplighet stå efter de dolicho-cephaliske Skandinaverne, Germanerne och Celterne.
Bland Asiaterne finna vi ungefärligen samma motsatser emellan Hinduen med lågt, långt hufvud, och Turkomanen, Turken, Afghanen med högt, kort.
