hufvudet, och öfverdrifven utvecklig af dem, som hafva plats tvärs öfver hjessan. Ethnograferne hafva, så vidt jag känner, icke gjort någon vidare reda för dessa folks intellectuella och moraliska egenheter. Deras fordna sol-kult, den de anses hafva lärt af Toctalanerne, har gifvit vika för christendomens ljus. Morton yttrar, att de hafva en fridsam character. De hade ett slags Adelskap, som ärfdes endast på quinnolinien. Deras Chefer kallades den stora Solen, Adelen och deras barn kallades solarne, de öfriga folket benämndes med ett ord, som svarar mot vårt ord pack, eller pöbel («rabble»).
I Venezuela, Guiana, Brasilien, Paraguay och några angränsande districter, är åter den dolichocephalika formen rådande. Till denna höra Caraiber, Botocider, Guaranis, m. fl. Caraiberna hade fördom för sed att med konst nedtrycka pannan. Dessa stammar, som tillförene voro berygtade såsom vilda, krigiska menniskoätare, äro i sednare tider blifne Christne och fridsame åkerbrukare, samt till dels äfven flitige slöjd-idkare. De förr obändige Guaranerne i Paraguay lefde länge med stort tålamod under Francias despotiska välde, under det andra stammar bibehållit ett visst oberoende och stiftat goda lagar. Flera horder Botocudor hafva i sina lagar till och med afskaffat dödstraffet. Under dessa förändringar i samma folks intellectuela och moraliska beskaffenhet, bibehålla de civiliserade, så vidt man hittills känner, samma craniiform som deras ännu vilda, i skogarne lefvande stamförvandter; liksom dessa anses hafva samma själsdrag, som deras vilda grannbröder af den brachycephaliska formen, ehuru ansigtsdragen och uttrycket i det hela är högst olika hos den fria oberoende och den af colonisterne förslafvade Indianen af samma stam.
I Peru förekomma, af den brachycephaliska formen, de från Mexico invandrade Incas (Morton), med särdeles korta och flata nackar, samt Chinchas eller Yungas, som Tschudi räknar
