andra, och det första föremål, som mötte bådas blickar, var mr Winkle, som kastade sig in i bärstolen.
»Väktare!» ropade Dowler ursinnigt — »hejda honom! — håll honom! — håll honom fast! — stäng in honom, tills jag kommer! — Jag ska skära halsen av honom — ge mig en kniv! — från det ena örat till det andra, mrs Craddock! Det ska jag!» Och slitande sig lös från den skrikande värdinnan, grep den förbittrade äkta mannen en liten fruktkniv och skyndade ut på gatan.
Men mr Winkle avbidade honom icke. Han hörde icke väl den tappre Dowlers förfärliga hotelse, förrän han sprang lika hastigt ut ur bärstolen som han hade sprungit in i den, kastade av sig tofflorna på gatan, tog till benen och sprang runt omkring Crescent, häftigt förföljd av Dowler och väktaren. Han var den främste; porten stod öppen, då han andra gången kom där förbi; han sprang in, slog den i lås mitt för Dowlers näsa, skyndade upp till sitt sovrum, läste dörren, sköt en tvättkommod, en byrå och ett bord framför den och packade ihop några få klädespersedlar för att vara i ordning att fly vid första morgongryningen.
Dowler kom upp till yttersidan av dörren, ropade genom nyckelhålet, att det var hans fasta beslut att den följande dagen skära halsen av mr Winkle, och efter en stor förbistring av röster i salen, bland vilka mr Pickwicks tydligt kunde höras anstränga sig för att stifta fred, begåvo sig husets invånare till sina olika sovrum, och allt blev åter tyst och stilla.
Det är inte osannolikt, att läsaren skall fråga, var mr Weller under hela denna tid uppehöll sig. Detta skola vi omtala i nästa kapitel.
PICKWICK-KLUBBENS
EFTERLÄMNADE PAPPER
INNEHÅLLANDE EN TROGEN SKILDRING AV DE KORRESPONDERANDE LEDAMÖTERNAS STRÖVTÅG, FAROR, RESOR OCH ÄVENTYR
AV
CHARLES DICKENS
ÖVERSÄTTNING AV
C. J. BACKMAN
I TRE VOLYMER
VOL. III
STOCKHOLM
NORDISKA FÖRLAGET
