Gafs genast ordres ut; wårt folk i ordning stältes/
Med Gudz hielp/ Lösen war; åt den de så hågfältes/
At de med samnad röst sig dristigt kunde spå/
Med Gudz hiälp/ sku’ de fel än innan quällen få.
Som oss det onda wålt/ därpå lät af det höga/
Den nåde-fulle Gud/ wårt folk til goda/ snöga/
Den Ryska hop til skräk/ den alt i synen kom/
Och inne-stängder war för än han såg sig om.
Nu skal med alfwar/ det åt Ryssens läger gälla/
Och tyks mig redan där så många stykken smälla/
För dem iag fasa bär/ min sång-Gudinna tål/
Ei sådan häftig eld/ ei sådant hisligt skrål.
Hon tror/ det wil för oss som Qwinfolk/ ikke dåga/
At wi oss alt för långt ibland Soldater wåga/
Fördenskul lämnar hon beskrifwas af en an/
Hwad utan rysning/ iag ei dristigt höra kan.
Dessutan/ sade hon/ så ser du nog beskrifwit/
Hur wåra/ öfwermän/ af Czarens skantz-wärk blifwit/
Jnom en fierdels-stund/ och at af Ryssar se’n/
Wäl tie/ fäcktat mot/ el’ lupit/ undan en.
At sedan kårt därpå/ och inom deras läger/
Det Swenska namn til pris/ til teken utaf Seger
Trophéer, liksom berg/ af döda kroppar/ stod/
Och mellan dessa berg/ rann hela bäkkar blod.
Hur många tusen se’n åt bryggan flyktigt lupit/
Och uti Narwa ström/ den sidsta drikken supit/
Och hwad de häpne/ mer uti förtwiflan giort/
Däraf är rycktet/ liksom nederlaget/ stort.
Så har och redan det til wän och owän hunnit/
Hwad namn/ sig Konung CARL, wid detta slaget wunnit/
Det byte/ oberört/ han segrand’ öfwerkom/
En Hiälte giord/ som han/ den ger där litet om.
Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/51
Den här sidan har korrekturlästs
