Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/102

Den här sidan har inte korrekturlästs

Berömwerdig Jhugkommelse Efter then i Lifstiden, Högährewyrdige och Höglärde HERR Mag. LAURENTIUS FORSSELIUS, Fordom Probst och Kyrkioherde i Alingzåhs, Tå Han Efter en mycket stilla och sachtmodig död, samt Gudelig Be- redelse och en Christelig och berömmelig uti 75. Åhr och 2. Månader förd wandel then 2. Januarii 1729. befalte sin Siäl i Återlösarens JE- SU Heliga händer/ och thes andelösa Lekamen uti Högförnäm och Folk- rik Församling med wälförtient och tilbörlig Heder sorg-prydeligen then 5. Febr. til sitt Hwilorum i Alingzåhs Lands Kyrckio beledsagades.

OM en, som hädan dör, bli’r saknad mer än andra, För thet hans gåfwors och förtiensters wärdighet, Sig widare hän streckt än andras färdighet; Ther på har ingen stort, som rättsint är, at klandra.

Men the, som närmast finn’s af samma saknad rörde, Monn’ the ha’ fyllest fog, om the sin klagolåt, Bedröfwelse och sorg, sitt qwidande, sin gråt, Wid sådan hendelse oeftertencksamt förde?

Ach nei! then tro wi ha’, uppmuntrar oß til annat, Och döden, som har skildt och skiljer wenner åt, Står än i dag på lur och håller i försåt, Tils han oß skyndat tijt, ther the förut ha’ stannat.