6. At seija, hwad Din arm, Din ewig stora mackt, Din wishet utan mått, Din kiärlek utan ända, Och ewig warand gunst, på mig har welat wända, Slikt har en dödlig munn, än aldrig kunnat sagt.
7. Dock bör jag likwäl ei förtiga detta alt; Lät ewigt gode GUD, Din wisdoms anda wända, Mitt blinda oförstånd, så lär det ske och hända, At jag utsprida kan Ditt lof som Du befalt;
8. Ty som jag af mig sielf slätt ingen ting förmår, Kan Du dock genom mig fast stora ting utföra; När som en Himla-krafft begynner hiertat röra, Hwad eljest krafftlöst är, en stor förmåga får.
9. Tå lär Jag, kraftigt styrckt, lofsiunga Dig min GUD, Och af Dig underwist, Din Gudoms macht kundgiöra, Til des, Du Dig til pris, mig ändtlig tit lär föra, Där de Utwaldas röst förmängs med Engla-liud.
10. Så gif o Högste GUD, at jag beständigt må, Jn til min sidsta stund, mig härutinnan öfwa, Och när Du biuder mig, i glädjen hos Dig lefwa, En bättre klingand röst, en högre stämma nå.
✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤
Antwort Auf Herr PAUL STRICCERS GRATULATION. Anno 1683. den 10. Nov. Welche in dem ersten Theil zu finden.
