Hwar deylig Stierna har en wiß regerings anda, Som styrer Hennes gång, och deylig är som Hon; En stor och uplyst Siäl uti en hög person, Går werlden lika så, med gagn och lius tilhanda.
Man läs i många språk Josephi lärda Skriffter, Men den, som intet språk, än blott sin Swenska kan, Har härtils stått sig slätt, och warit brydd, om han Haft lust at weta grund, om Juda Folcks bedriffter.
Nu är oß detta undt, en owärderlig penna, Har skänckt oß samma wärck, så tydligt, prydligt, rent, At det så nyttigt fins, som det är ogement; Dock ser man få ännu, som tacksamt det erkiänna.
Mån icke det (ty wärr) ett kiänbart mercke wara, Som wisar ut hos os ett litet Barbarij? Begynnelsen däraf är säker nog, när wi Så litet ansa om, de ting som äro rara;
Hwad mig belangar, skal i oförandrat minne Förwaras, hwad jag ei nog wärdigst prisa wet, Jag tilstår här uti min ofullkomlighet, Men wärcket wördar jag deß mera i mitt sinne.
✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤
Den olyckeligen ihieltrampade Lilla Fogeln PIERROS Afskeds Wisa. Den 19. Julii 1716.
FJäderprydde Luftens Barn, Fiäderlätta Fogelskara, Som för Burar, Näät och Garn, Frij, kring frija skyn får fara.
