Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/15

Den här sidan har inte korrekturlästs

Es müsse diß Vermählungs-Fest, Voll Anmuth, der Vergnügung Vorbot seyn, Und was sich nur gedencken läst, Ein Freuden-Strom der Wollust prophezeyhn, Eure Lust und unsre Ruh Die nehme stets, wie jetzt die Tage, zu. Es müsse Eure Fruchtbarkeit Gedeylich seyn der allgemeinen Ruh, Und Eures Stammes Herrligkeit An Ästen reich, dem Himmel reichen zu, Ästen, Jhrem Stamme gleich, Zu stetem Nutz vor dieses Königreich.

✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤

Underdånig Fägnad, Framstält Då Hennes Kongl. Maij:t Wår Allernådigste Drottning, ULRICA ELEONORA, Kröntes uti UPSALA Stad Den 17. Martii, Anno 1719.

JAg böd för någon tid hos mina Sångarinnor Med en bedröflig Sång på Helicon far wäl, Där war ock icke en af alla dicht-gudinnor, Som något inkast fann mot mina afskeds-skiäl, De wiste wäl at jag de åhren hade inne, Hwar föga safft ell’ krafft mehr följa wil med ton, Och såge utom deß/ mitt ängzlan-fulla sinne, Min luta half förstämd, och swept uti Crepon: