SI på! hwad wädio-bahn Gref HORN igenom hunnit
Hwad dråplig Manna-Dygd wår Stat hos honom funnit
Hwad syfftemåhl han haft, hr´ saken slagit ut
Och hwad för wichtigt Wärf hans Omsorg fört til slut.
Förutan egit gagn wid Sysslan oförtruten,
Förslagen när det galt til lösa Hindrings-Knuten,
I tal och åtbörd Liuf, så ofta han sig tedt
Han han wårt Mod och Hopp å nyo styrcka giedt.
Den leda afwund som af twedräcts andan retat,
Ehur´ hon konstla sökt, ehwart hon wrängt ell´ stretat,
Står harmse, hemsk och flat, och måste sig til spe
Sin möda fructlös wid wår Lyckas tilwäxt se.
Sig låta Lagens wård högst wara angelägen,
Med macht och eftertryck alt sielfs-wåld ha uhr wägen,
Behålla Konungen wid Meijestet och Macht,
Så Statens frihet ei thes mindre ta´s i acht,
Med nya Wänskaps-Band, och Bunds-Förwandter mota
Den Storm, som nylig än oss allmänt syntes hota,
Upwäckia utom lands wårt förre >Heders-Rop,
Det är oss af Gref HORN förwärfwat alt ihop.
Månn denne Herre-Dag lär framgent kunna glömmas?
En slik Landtmarskalck! mån han fyllest kan berömmas,
Ach nei! hans Minne skal, hwar afwunds-kiäft til tross
I långa tider än bli wyrdat efter oss.
Ödmiuk och wälment
Nyåhrs-Önskan/
Til Den
Högwälborna Grefwinnan
F. MARGARETA Gyllenstierna/
Stäld uppå Första Dag uti Jan. Månad åhr 1728.
