Öfwer Ett för Ro skull anstält Bröllop/ Där tu små Barn lekte Brudgumme och Brud. Stockholm, den 6. Jan. 1690.
SÅg man nånsin större nöije, Wid en mindre Bröllops-Fäst, Alt är fylt med lust och löije, Jngen saknar Bok ell’ Präst, Hwar om an sig kämp-wis gläder, Med wårt wackra Brude-Par, Skol-Bekymret slås i wäder, På så många Jule-Dar.
Och at ingen ting må fela, Hwad Ehr glädie öka kan Ty begynner man at spela, Hwar med Lusten rätt går an; Jungfru Brud först bör det Eder, Dansen nätt, och wachten Ehr, Hwar och en på Edra seder Och på Eder, achtning gier.
Lilla Par Jag will Ehr önska, Hwad mig rätt af Hiertat går, At J förr seen Biörcken grönska, Än J henne smaka får, Och så framt slik wedermöda Jntet från Ehr böijas må, Likwäl med en lindrig sweda Hastigt kunde öfwergå.
