Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/50

Den här sidan har inte korrekturlästs

Til Fru SCHMEDEMAN, Öfwer des Lilla Sons JOHANN GERHARD SCHMEDEMANS, Saliga Frånfälle, Som föddes i Stockholm 1702. och dödde 1703. den 7. April.

SONNET.

OM löije lust och frögd, om glada Solskins dar, En oanfäcktad Ro, och altid stadig Lycka, Sig wille så för Ehr, som Werldens Alster skicka, Min Fru, så lefde än Ehr Lilla SCHMEDMAN qwar, Men nu Ehr, GUD bland dem på sitt Register har, Som i Hans kiärlek stå, och sig förnögde tycka; Syns Han här timmeligt så småningom Ehr trycka, På det Han Eder håg än mehra til sig drar, Så tycker mig, det seer för mina ögon ut, J had’ ett Barn så täckt, som önskas kund’ af GUD Och ju så Engla lik, ty han ei lefde länge, Ehr Fägnad Lust och Ro, han syntes enkom födt Och ämnat strax at få med Englarna omgänge, Det är ock skiedt, ty har han ei för tidigt dödt.