Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/51

Den här sidan har inte korrekturlästs

Öfwer Hans Excellences Kongl. Rådets Och Hertigens af Holsten, CARL FRIEDRICHS, GOUVERNEURS Gr. ARVID BERENDT HORNS, Då warande Enda Sons/ CARL FRIEDRICH HORNS, Frånfälle/ den 13. Martii 1707. Vid. Tom. 1. Pag. 161.

HUr sällan skier at man förstår, De wägar som wår HERre går, Och synes sällsamt wara, At han ibland, som offtast sker, Oß här en flychtig fägnad gier Som oß bedröfwar bara: Hwad war det annat än ett Låhn? Gref HORN han had’ en enda Son, Den, Späd och Ung af åhren, En fast otrolig mogenhet Lät see i Seder och i Wett, Nu ligger här på Båren; Naturen hade budit til, Alt hwad man dygdigt nämna wil, Hos honom samman sanka, Hwar til ock Himlen sielf samtyckt, Och något stort i Siälen tryckt, Som öfwergår min tancka.