MAn blir rätt nu så wahn wid hwarjehanda jämmer, Så at man icke nog sig orkar jämra mer; Wår nöd tar daglig til, wårt hopp blir daglig sämmer, Ja så, at mången fins, som alt förlorat gier.
Wi slås på många sätt, med många slag i sänder, Det är ju, bättre GUD, för allom vppenbart; Wi sakna näst wår Kung, en hop med skiöna Länder, Och deßförvtan är ey hemma alt så klart.
De som ha godt om tid, och gierna speculera, Men nästan högt ibland med sina tanckar gå, Plä snart för ro skul sielf en Styrsels Form formera, Snart apas efter den, som Plato hittat på,
Alt hwad för händer ta’s, där finner deras hiärna, Och Stas-Försichtighet en dryg förwirrings-knut, J Rådet fattas dem en sluger Oxenstierna, J Feldt en Torstenson at föra werket vt,
Hwad wåller, säija de, at alt så gali lyckas? At hwad wi slå vppå, bak fram och illa går? At Swerges Grannar fritt om Swerges Gräntzar ryckas; At bristen allmän är, at folcket handfält står,
At lägenhetens punckt den ofta mera gäller Och mer til saken giör än en bewäpnat häär, Oß vndan händren går, at där det hårdast smäller, En lätt-skrämd General ell’ egennyttig är:
At skönt wår Fiend oß begabbar, gäckar, hotar, Och fahr, der han fahr fram, med mordiskt öfwerdåd, Än ingen med besked ell’ alfwar honom motar, Hwad annat wåller det, än brist på goda råd?
Wårt Swenska ordspråk rår: Den bärge sig med råden, Som til förmågan arm, til machten ser sig swag, Och om J noga på de förra tider skåden, Så få J se, at det som oftast tagit lag:
