och ombuden/ at ey aldeles nederläggia sitt liufliga Strengespel/ utan til åtskilligas Heder och Åhreminne/ ännu några stycken däruppå spela/ hwaraf Hon öfwertaltes/ at å nyo det samma åter upstämma/ och sig tillika med andra/ den öfrige lifstiden/ in til sielfwa Dödsåhret däraf fägna. Hwilka Sånger och Skriffter/ så wäl de sopm blifwit tryckte/ som de Hon allenast skriffteligen författat/ sedan des förra Poetiske Werck af Trycket utkom/ hafwer des Måg Assessoren Wälborne Herr Carl Ludwig von Schantz til Hennes odödeliga Minne/ och efter mångas åstundan/ så wäl i Hennes lifstid/ som efter des död/ så många han kunnat öfwerkomma/ med flit tilhopa samblat/ tillika med åtskillige som i den Förra Delen blifwit förgiätne/ och mig dem lembnat/ at likaledes genom Trycket utkomma låta/ emedan de för deras mogenhet och diupsinnighet förtiena/ så wäl som de förra/ at blifwa den lärde Werlden bekante; Hwilka jag ock härmedelst den Benägne Läsaren, i samma Form och storlek som de förre/ hörsamligen framter/ i den säkra förhoppning/ de läre gunstigast blifwa af Alla ansedde/ särdeles af dem/ som någon smak i den ädla Skald-Konsten hafwa/ och den Förra Delen af Des Poetiske Dickter äga; Hwarwid föllia några Lyckönskningar/ Skriffter och Bref/ som til den Sal. Fruuns Heder och Beröm/ af lärde Män giorde/ och i Henner Pappers giömmor efter des Död igenfundne äro/ af hwilka en del (som för sent ankommit) warit ärnade/ wid det förra wercket at bifogas/ men de öfrige i senare åhren Henne tilskickade; jemte några Ähre-Stider öfwer Hennes Graf uprättade. Hwilket alt/ Jag än en gång tillika med mig sielf i den Benägne Läsarens Guns och Godhet stedse recommenderar.
JOH. L. HORRN.
