Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/85

Den här sidan har inte korrekturlästs

En Sorgbunden Ächta Mans Bedröfwe- lige infällen, Då Häradz-Höfdingen Öfwer Näsgårds-Lähn, Wäster Järn-Bergslagen och Wäster-Dalarna, Ädle och Högachtad Herr REINHOLD RYDBERG Sin Kiäraste Maka, Den fordom Ädle och Dygderika/ nu wißerligen hos GUD saliga Fru ANNA GRETA LIN- DEBOHM, Så ganska bittida måste sakna; Til en del öfwerwägade.

TA’r min frögd så snart en ända, Will mitt lius sig från mig wända, Får jag aldrig se igen Min utwalde hiertans Wän, Är det alfwar? mon’ jag drömmer? Nej, det är GUD bättre wist! Him’len tog och jorden gömmer, Jag allenast jag, har mist;

Den min fägnad war på jorden, Den ett kiött med mig war worden, Den jag älskat öfwer alt Och så mycket hos mig galt,