Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/89

Den här sidan har inte korrekturlästs

Än aldrig fölgdes åt, så troligt som i denna; För en som saligt dödt, bestörte Dygdeskara, Kan sådant låford nog, ja öfwerflödigt wara Som grundad i sig sielf på egen wärdighet, Och allmänt bifall, mehr än pennans färdighet; Ett låf som af sig sielf förklaras bäst allena, Kan ingen Poesij förhöja ell’ förklena.

✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤ ✤

Yttersta Tienst Och Wänskaps Betygan/ Då Högstsal. Hennes Maj:ts Riks Enkie-Drottningens J lifstiden warande Hauptman/ Öfwer Drottningholm och Swartsiö Lähn Den Wälborne Herren Herr MÅRTEN KNUTSON TÖRNHJELM/ Efter en swår utstånden Siukdom salig afled på Malmöwijk den 5. Septembris 1723. och där på med anständig heder uti Löföö Kyrckia den 11. där på följande begrofs.

DU biuder då farwäl och lychtar Dina dagar, Ja, Törnhielm är sin kos! här råkas Han ei mehr; Och jag, som efter Dig mig oförtöfwat lagar, Står wåtögd, handfält, tyst och släpper pennan nehr: