Din bortgång grämer mig, rätt som jag icke wiste, Hwad oundwiklig färd oß allom förestår, Hwad hielper det, om jag Din wänskap nödigt miste, Och suremulade deröfwer tils i wåhr; Det wor’ en fåfäng sak, Du wänder ei tilbaka, Du har Dig ledsen nog på tidsens nycken sedt, Har til en del försökt hwad Hufwudbry och waka, För slätt gemaklighet på ålderdomen giedt. Där fins ett wist slags Folck, wid hwilkas föde-tima En blid Planete-strål för waggan lyser opp, Til deras opkomst, kan sig likt och olikt rima, Dem skiußar Lyckan fram, och det i fullt galopp; Men denne fördels-lott plä träffa minste delen; För andra däremot, går alting smått och trögt, Och hwem är wiß uppå, om icke störste felen, Som oftast trappan bygt, åt dem som klifwit högt? Men lätt oß släppa det och skynda från de tingen, Som föga går oß an, de äre Lyckans låhn, Och lämnas Lyckans barn; men jag beklagar ingen Som i behaglig tid har sluppit här ifrån: Dock skal, til wittnesbörd, at wänskap oß för detta, Som sen wårt Swågerlag, förtroligt har förent, Jag på Din döda mull, i korta ord berätta, At, hwad Du lofwärdt giordt, ändå war bättre ment. Uprichtigheten war Din wandrings rättesnöre, Hwar ränker eller swek feck aldrig låda wid, Ett ros, det mången nu så löjligt kommer före, Som en förlegat drächt se’n Konung Göstafs tid. Från Dina resor kom Du genast til beställning, Och steg ett wackert steg wid Swänska Hofwet opp, Så at Du kunde Dig om gunst och wedergällning, Samt högre framsteg där med tiden giöra hopp: Det slog ei heller felt, Dig har ett gunstigt öga Din Höga Öfwerhet i alla tider tedt, Warst, för Din skicklighet afhållen hos de Höga, Och bland de ringare såg ingen på Dig snett:
Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/90
Den här sidan har inte korrekturlästs
