90
vänskapsplantan — vi ha båda pasion för dans och som det inte fanns någon annan dansmusik på stället, så lejde vi oss . . -
Propp (infaller skarpt). Ett positiv ja!
(seende på Knäcksell som sofver på stolen med servietten
qvar på hnfvudet). Den der ska dansa han! —
Förr skulle jag trott att Johannis klockstapel kunde
komma dängande i en quadrill — du är mig en
vacker fogel, der du sitter du . . .
v. Sparch. Och för öfrigt, min bästa herr
Propp, är ju herr Knäcksell så godt som sin egen
källarmästare, vi ha lofvat bli hans kunder och . . .
Propp. Hvad för slag! har han sökt narra
kunder ifrån mig?
v. Sparch. Narra? han och ni äro ju så godt
som ett kött! — han skall ju bli er måg?
Propp. Min måg? — ja i månan! (närmar
sig Knäcksell). Ja så, din gök, du söker skaffa dig
kunder redan — kanske har du hållit på med det
hela tiden du — — hvad har du att svara på den
saken du?
Knäcksell (vrider sig oroligt på stolen i sömnen)
Propp. Du dansar efter positiver gerna du,
din ljusalf — — — det är tacken för jag varit
som en far för dig under hela den tid du varit hos
mig — — har du uppfört dej som ett barn emot
mig du?
v. Sparch. Han sofver åtminstone som ett
godt barn.
