SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.
N:o 20. Tisdagen den 26 Januari 1836.
Meteor. Obs. Den 25 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,56, 2 gr.
kallt, N. klart Kl. 9 e. m. Barom. 25,69, 6 1/4 gr. kallt, N.
klart. — Den 26 Jan. kl 6 f. m. Barom. 25,41, 1 3/4 gr.
kallt SW. mulet.
Officiella Afdelningen.
Kongl. Maj:t har, till Öfver-Ståthållaren och DESS samtlige Befallningshafvande, aflåtit följande Nådiga Cirkulär:
CARL JOHAN &c. &c. &c. Wår ynnest och nådiga benägenhet &c. &c. Sedan Riddarholms-Kyrkans torn den 28 sistlidne Julii, antändt af åskeld, nedbrunnit, med betydlig skada jemväl å sjelfva kyrkan, och Wi den 5 påföljde Augusti anbefallt Wår Öfver-Intendent, att låta uppgöra förslag öfver den kostnad, som kunde erfordras för att till alla delar återställa denna byggnad: så har Wår Öfver-Intendent under den 26 sistl. November inlemnat beräkningar och ritningar dertill, enligt hvilka en kostnad af 143,447 R:dr skulle, för sådant ändamål, samt torn-urs och ringklockors anskaffande, behöfvas; hvartill medel likväl saknas, då inga anslag derföre gifvas och då ingen Riddarholms-församling finnes, hvilken det kunde åligga att sin kyrkobyggnad sjelf underhålla. Men då Wi anse Riddarholms-kyrkan, hvilken innesluter Sveriges store Konungars och Fältherrars minnesrika grafvårdar, äfvensom de segertecken, Rikets krigsmakt under flera århundraden eröfrat, för en Svenska folkets gemensamma tillhörighet: så tro Wi Oss gå dess önskningar till mötes, då Wi, med syfte att fullständigt återställa denna kyrka i sitt förut varande skick, låte samla medel dertill genom en frivillig subscription, hvarom Wi härmed anbefalle Eder, att inom hvarje församling i det Eder Nådigst anförtrodda Län lämpligen föranstalta, genom den person, J dertill utsen.
Och på det att de mindre bemedlade bland Wåre trogne undersåtare icke heller må sakna tillfälle, att, i mon af deras förmåga och goda vilja, medverka till samma fosterländska syftemål: så uppdrage Wi jemväl åt Konsistorierna att, efter subscriptionens fulländning, gå i författning om uppbärandet af en kollekt i hvarje kyrka. De medel, som genom begge dessa åtgärder inflyta, skola från Eder och Konsistorierna insändas, jemte dithörande subscriptionslistor och räkningar, till Wårt och Rikets Stats-Kontor, som äger att till Oss afgifva offentlig, från sammanblandning med statsmedlen afskiljd, redovisning så väl för beloppet af subskriptions- och kollektmedlen, i den mon de ingå från Hufvudstaden, samt hvarje Län och Stift, som slutligen för deras användande till det bestämda ändamålet. Sedan intägten både af subskriptions- och kollektmedlen blifvit till Stats-Kontoret aflefvererad och redovisad, vilje Wi, uppå dess derom skeende underdåniga förslag, i nåder bestämma en lämplig vedergällning, att tilldelas vederbörande tjenstemän för deras besvär med ifrågavande extra uppbörd. Denna Wår Nådiga skrifvelse bör fogas vid subskriptions-listorna, och samtidigt med kungörelsen om kollekten, från predikstolarne uppläsas. De belöpande trycknings-kostnaderna få af de inflytande medlen godtgöras. Hvilket Wi Eder, till underdånig efterrättelse, härigenom meddele. Till öfrige vederbörande Embets-myndigheter låte Wi Nådiga skrifvelser härom afgå; och befalle Eder &c. Stockholms Slott den 30 December 1835.
- CARL JOHAN.
- Aug. von Hartmansdorff.
Nådigt Cirkulär i berörde ämne har jemväl till samtliga Konsistorierna i Riket under samma dag afgått.
Icke-Officiella Afdelningen.
INRIKES UNDERRÄTTELSER.
Stockholm.
Till firande af H. M. Konungens höga födelsedag, hafva Deras Kongl. Högheter Kron-Prinsen och Kron-Prinsessan i dag gifvit en middagsmåltid, som bivistats af Deras Maj:ter, och hvartill de i staden varande DD. EE. Rikets Herrar samt Hrr Seraphimer-Riddare, med deras Fruar, Ledamöterne af Svenska och Norska Stats-Rådet jemte Stats-Sekreterarne, de till de Kongl. Personernas Hof och uppvagtning hörande Kavaljerer och Damer, m. fl., till ett anlal af omkring 70 personer, varit befallde.
= Svenska Akademien har i dag haft sammanträde, för att utdela det af Hans Maj:t i Nåder stiftade årliga pris för litterära förtjenster. Belöningen tilldömdes Sekreteraren Anders Magnus Strinnholm, för dess arbete: Svenska Folkets Historia.
= Till Justitie-Kanslers-Embetet har inkommit följande Berättelse[1] ifrån Amiralitets-Advokatfiskalen E Puke i Carlskrona:
I anledning af höggunstiga befallningen i skrifvelsen af den 31 sistledne December, får jag äran, angående strandningshändelsen med Coopvardie-Briggen Atlas, förd af Kapitenen Falk, vördsammast meddela: att det var, i anledning af bemälte Kapitens hos Lotsfördelnings-Chefen gjorda och till Befälhafvande Amiralen sedermera öfverlemnade anmälan, om Sekond-Lotsen Måns Perssons på Aspö felaktiga förhållande vid inlotsning af berörde Brigg, som Befälhafvande Amiralen den 15 sistlidne December remitterade denna angifvelse till skyndsam undersökning vid Amiralitets-Krigs-Rätten, hvilken af vice Advokat-Fiskalen borde bevistas. — Målet företogs också den 19 i samma månad i min närvaro, men på åklagan af t. f. Lotsfördelnings-Chefen, såsom enligt Kongl. Lots-förordningen den 16 Maj 1827 sjelfskrifven Aktor i mål, som röra Lotsars tjenstefel. Af närlagde Loggboksutdrag, afskrifvet ur Krigs-Rättens Protokoll, behagade Höglofl. Kongl. Justitie-Kanslers-Embetet inhämta närmare förhållandet vid sjelfva olyckstillfället. Sekond-Lotsen Måns Pehrsson, häröfver hörd och som uppgaf sig vara född 1788, antagen till Sekond-Lots 1833 och under tjenstetiden icke varit för någon förseelse vid domstol tilltalad, och efter mig serskildt meddelad upplysning, icke heller extra judicialiter afstraffad, förklarade, att han icke ansåg sig vara uppsåtligen vållande till den timade olyckshändelsen, enär, då densamma inträffade, det var något mörkt och den å land liggande snön åstadkom förvillelse och förtonade dess sjömärken; hvaremot Skepparen Falk anmärkte, att det var ljust, luften klar och vädret vackert, så att, med tillbörlig kännedom om grundets läge, olyckan desto mindre hade skett, som Falk, för att vara säker om ett riktigt utförande af manövern, sjelf förde rodret eller Lotsens kommando, samt dessförinnan frågade honom om han noga kände farvattnet, så att han kunde åtaga sig lotsningen, hvilken fråga af honom bejakades, hvarförutan Lotsen varandes, så väl af Falck, som ock af någon af de öfrige 3:ne om bord varande Lotsar, att icke gå för nära det ifrågavarande grundet, som benämnes Wetgrundet, men i Sjökartan kallas Yttra Hjortgrundet; på hvilka varningar Måns Pehrsson likväl icke gaf akt, utan svarade, att han nog skötte sin sak. Desse af Falk gjorde uppgifter bestriddes icke af Måns Pehrsson, i andra delar än dem, som angingo snön i land, som skall förvillat honom, och den erhållne varningen af en bland Lotsarne, den han påstod sig ej hafva hört. Hela besättningen å den förolyckade Briggen Atlas, nio man till antalet, vidhöll, på den af dem vid Rådhus-Rätten aflagde ed, utan undantag, innehållet af det för dem upplästa Loggboks-utdraget, såsom fullkomligt instämmande med sanna förhållandet, och återupprepade bestämdt, att fartyget stötte i samma ögonblick, som Måns Pehrsson ropade Ror i lä, det vill säga den vanliga sjömansbefallningen att vända med fartyget; men på framställd fråga af Måns Pehrsson, förklarade vittnen samfäldt, att de, såsom syslosatte i förn af fartyget, icke hört den varningen, som en af de öfrige Lotsarne skall lemnat Måns Pehrsson. Målet uppskjöts för inkallande af Lotsarne Blasius Königs på Inlängan samt Lars och Måns Anderssöner på Ugnskär, som väl voro kallade till den 21, men då icke tillstädes för mehnföre, men deremot närvarande den 29, då de, såsom vittnen, hördes och berättade: Blasius König, som af Kapitenen Falck var upptagen om bord, för att följa med till Staden, dit han i allt fall skulle sig begifva att han uppmanade Måns Pehrsson att vända, emedan fartyget låg öfver ett grund, som kallas Elleboden, men att Måns Pehrsson ej brytt sig derom, utan först ett par minuter före det Briggen stötte, ropat Ror i lä; att vädret var kallt, med nordlig vind och Bramsegels kultje, luften halfskum, dock icke värre än att Lotsarnes långmärken kunde till hälften synas, och att äfven pricken vid det grund, hvaremot fartyget stötte, syntes uti vattenytan, Lars Andersson och Måns Andersson, hvilka eller slutad lotsning af Briggen qvarstannat om bord: att sedan fartyget efter Måns Pehrssons kommando och under det Kapitenen sjelf förde rodret, vändt 2:ne gånger, samt Kapitenen gjort Måns Pehrsson uppmärksam deruppå, att de ytterligare borde vända i tid, ropade Måns Pehrsson Ror i lä, men för sent, så att fartyget, då vinden något rymde, i samma ögonblick stötte på grund; anseende vittnena, i synnerhet de bägge sistnämde, att olyckshändelsen kunnat undvikas, om Måns Pehrsson icke för sent anbefallt den sista vändningen. Ehuru konfronterade, vidblefvo vittnena hvar sin utsago.
Aktor, tjenstförrättande Lotsfördelnings-Chefen, Hr Premier-Löjtnanten Olsen, framställde derefter till Blasius König den fråga; hvad som var orsaken till Königs uppmaning till Måns Pehrsson att vända, om han ansåg fartyget ligga öfver Elleboden? eller han fruktade, att komma för nära östra vallen, och härtill svarade König, att det sednare var anledningen till samma uppmaning; men då Premier-Löjtnanten, i anledning af detta svar, emot König såsom fel anmärkte, att han icke med sin varning direkte vändt sig till Kapitenen, hvarigenom olyckan hade kunnat undvikas, förklarade König, att han icke hade någon befallning ombord, hvilket ock Måns Pehrsson tydeligen lät honom förstå, och fartyget dessutom icke befann sig i Königs Lotsvatten, utan i Aspö-Lotsarnes, hvilka således bättre än han, som är Lots vid Inlängans Lotsplats, borde känna grunden i deras farled.
Konsul Palanders, i egenskap af Godsägarnes och Assuradörernes Ombud, afgifne uppgift på den timade förlusten af gods och fartvg, som likväl i anseende till icke slutad försäljning af det bärgade, ännu ej kunnat noggrannare uppskattas och värderas, slutar sig på 90,544 R:dr 21 sk. 6 rst. Banko, dem han yrkat att Måns Pehrsson måtte ådömas ersätta, under förbehållen rätt att af vederbörande utsöka det hos Lotsen bristande. Sundska Tullafgifterne skulle dessutom, efter äfven närvarande Handels-Bokhållaren Jacob von Leesens, såsom Ombud för en af Godsägarne, Hr D. Reder i Norrköping, gjorda uppgift, härförutan öfversliga 4000 R:dr.
Skepparen efterskänkte sitt ersättnings-anspråk af Måns Pehrsson, för hvad han enskildt förlorat.
Måns Pehrsson, som af Lotsfördelnings-Chefen genast eller Skepparens anmälan, inmanades i häkte, begärde väl första Rättegångsdagen, att emot horgen komma på fri fot, men det afslogs af Krigs-Rätten.
På Måns Pehrssons anhållan, om Mäster-Lotsen Måns Hindrikssons och Sekund-Lotsen Peter Gammersons på Aspö afhörande såsom vittnen, utsattes målet till i dag, då de hördes och berättade: Att sedan de, den ifrågaställde dagen, på den sedermera förolyckade Briggen aflemnat Måns Pehrsson, hade de i sin båt medföljt på släp, men i anseende till den kyliga vinden halat sig upp på fartygets läsida, hvarigenom de hindrades ifrån iakttagande af hvad på fartynet föregick, såsom att rätteligen urskilja Lotsmärkena. På framställd fråga upplyste bägge deesa vittnen, att de ansågo vändningen hafva skett försent, och att mörkret icke varit så starkt, att det bordt hindra den lotsande att undvika det påseglade grundet. Uppgifvande dessa vittnen på min framställning, att de genast efter fartygets pågrundsättande foro i land och rapporterade händelsen för Lots-Åldermannen, samt anskaffade nödigt biträde till Skepparen; men åldermannen sjelf var, enligt hvad tjenstförrättande Lotsfördelnings-Chefen upplyst, af sedermera rapporteradt sjukdomsförfall hindrad, att personligen tillstädeskomma.
Särskildt bör jag hafva äran nämna, att Måns Pehrsson, på tillfrågan af Krigs-Rättens Ordförande, förklarat, det han aldrig undergått någon examen såsom Lots, men att tjenstförrättande Lotsfördelnings-Chefen företedt ett utdrag af Södra Lotsdistrikt-Chefens Diarium, som innehåller för Augusti månad 1833: "Den 17 från Lots-Kapiten Aspegren: Förslag med 3-ne åtföljande examens- och ett prestbevis för tillsättandet af en Sekund-Lots vid Aspö, samt en Mäster- och en Sekund-Lots vid Carlshamns Lotsplats, nemligen: till Sekund-Lots vid Aspö: Hemmansbrukaren Måns Pehrsson, född den 8 April 1788." — — Hvarjemte äfven midt emot å Diariiutdraget finnes antecknadt: "Den 18 afsändes, jemte missiv, detta, förslag med bifogade betyger, till Hr Lots-Direktörens gunstiga bifall."
I anledning häraf och sedan jag vid undersökningstillfället, som i förmiddag försiggått, uppvisat Herr Justitie-Kanslerens ofvan åberopade Embetsbref, begärde jag, att häktade Lotsfördelnings-Chefen, Kapiten Aspegren måtte förekallas och upplysa, hvilka Lotsar undertecknat ifrågavarande Examens-betyg, enär Måns Pehrsson ännu vidhöll, att han aldrig undergått någon examen, hvarken förr eller sedan han blef Lots. Aspegren, härom af Krigs-Rätten tillspord, sade sig ej kunna minnas, hvilka Lotsar, som underteknat berörde Examens-betyg, men trodde, att endast Åldermannen vid examenstillfället varit närvarande, och sökte, med åberopande af Kongl. Lotsförordningen, urskulda sig, helst den ej bestämde, huru vidlyftig Lots-examen borde vara, och hvad Måns Pehrsson beträffade, att han en längre tid, innan antagandet till Lots, var känd för fullkomlig kunskap om farleden, samt att Aspegren aldrig brukat vid visitationsresorne hålla de årliga Examena. Med anmärkning af mig om, det lagstridiga, häri och på min hemställan, uppsköt Krigs-Rätten målet till den 14:de innevarande, för att i denna fråga höra Lots-Åldermannen, f. d. Löjtnanten Adamsson och framdeles få tillfälle granska omförmäldta hos Herr
- ↑ I anledning af Justitie-Kanslers-Embetets i ämnet aflåtne skrifvelse under den 31 nästl. December, hvilken blifvit i N:o 4 af Stats-Tidn. för d. 7 dennes införd
