såsom dess egentliga innehåll. Då allt nienskligt Samhälle måste tankas såsom en förening af förnuftiga och fria varelser till ett i alla sina delar sammanhängande Helt, så hö*r det väsendtligen till Iden af ett Samhälle, alt i detsamma skall finnas en ledning af de förenades gemensamma angelägenheter: denna ledning utgör Samhällets enhet, dess styrande och ordnande princip, på en gång dess förnuft och dess vilja. Inom den huvudform af menskligt Samhälle, hvilken vi kalle Stat, far denna ledning af de gemensamma angelägenheterna namn af Statsmakt eller Regering i dessa ords vidsträcktaste bemärkelse. Hvad man i en konstitutionell Stat kallar Regering i ordets inskränktare bemärkelse, utgör blott en väsendtlig del af denna i sin helhet betraktade Statsmakt. Det är klart att frågan om en Stats politiska Författning hufvudsakligen måste handla om den i sin helhet betraktade Statsmaktens organisation. I detta hänseende innebär således den nyss angifna allmänna fordran rörande hvai je Stats Författning egentligen, att den i sin helhet betraktade Statsmaklen bör vara organiserad på det sätt, som fullkomligast motsvarar Stålens bestämmelse, och ger den mest grundade förhoppning om dess uppnående. Frågan blir då hvad det är, som innehållcs i Iden af en sådan Statsmaktens organisation.
Så vida Staten skall utgöra en förening af förnuftiga och fria varelser, så måste utan tvifvel Sfven dess Styrelse, eller den i sin helhet betraktade Statsmakten, tänkas såsom en Intelligens, en, vare sig enkel eller sammansatt, Personlighet: det nr blott såsom sådan den kan verka för uppnåendet af Staten* bestämmelse. Men hvarje förnuftig varelses praktiska verksamhet innefattar tvenne väsendlliga momenter, den inre handlingen af en viljans sjelfbcstämning, eller fattandet af ett beslut, och den yttre handlingen af beslutets utförande i den vtlre verlden. Följaktligen måste man äfven vid frågan om Statsmaklens verksamhet fästa sin uppmärksamhet på dessa tvenn» momenter. Härigenom delar sig den allmänna fordran rörande Statsmaktens organisation i tvenne, af Ii vilka den ena liar afseende på dess inre, den andra på dess yttre verksamhet. Statsmaktens organisation bör nemligen: 1:0 vara sådan, att den ger all möjlig sannolikhet deroin, att all,i dess beslut må biifva enliga med Statens rätt förstådda bestämmelse, eller med andra ord, att alla dess beslut må biifva rena utliyck af den till sin natur allmänna förnuftiga viljan; och 2:0 sådan att den är försedd med tillräcklig physisk kraft till dessa besluts utförande, hvarlill åter fordras, all den skall förmå hämma utbrotten af hvarje sådan enskilt vilja, som yllrar sig i strid mot Statens Ide och bestämmelse, eller mot den allmänna förnuftiga viljan. Alla de i en Konstitution förekommande Stadgandet] rörande Statsmaktens organisation böra ej utgöra något annat ä'i speciella tillämpningar af dessa båda fordringar, åsyftande alt under de hos hvarje särskilt Folk gällande egna förhållanden bereda dessa foidringars fullkomligaste möjliga uppfyllande.
Vi kunna ej här ingå i någon utförligare undersökning rörande dessa speciella tillämpningar: vi m.iste åtnöja oss med några allmänna anmärkningar, Ijenande att närmare utreda betydelsen och innehållet af de båda nämnda fordringarne eller grundieglorne för Statsmaktens organisation.
Man kan, vid frågan om Statsmaktens organisation, antingen tänka densamma såsom odelad, i hvilket fall den i sin helhel betraktade Statsmakten ulöfvasafen enda Myndighet, denna må nu vara en individ (i den så kallade oinskränkta (Monarkien), eller en al flera individer bestående Korps (i den rena Aristokratlen eller Demokratien); eller ock kan man länka den på ett eller annat sätt delad mellan flera Myndigheter., hvilka dock böra stå i det förhållande till bvarandrn, att de tillsammans bilda en sammansatt personlighet . ledd af den allmänna förnuftiga viljan. 1 det förra fallet betraktar man vanligtvis Regeringsmakten såsom obegränsad: i verkligheten har det dock visserligen aldrig gifvils någon fullkomligt obegränsad RegermgSmakt; ly äfven der den icke varit inskränkt (-II<t bunden genom någon egentlig Konstitution, har den dock varit på flerfaldigt salt begränsad genom Reliaibnen, sederna, det allmänna tänkesättet o. s. v. Fnullerlid leder likväl en framskridande bildning naturligen till en Statsmak lens delning mellan flera Myndigheter, emedan denna, rätt förstådd, visserligen ger en höu,re grad af sannolikhet deroin, att Statsmaktens beslul må biifva enliga med Statens bestämmelse. En viss Statsmaktens delning hör onekligen till den fullt utbildade Statens organiska struktur: den politiska vishetens uppgift blir i detla hänseende den, att inrätta denna delning på det sätt, som, med afseende pi alla de omständigheter och förhållanden, hvilka hos särskilla Folk förekomma, fullkomligast motsvarar de båda nyssnärpda fordringarne. Frågan måste härvid egentligen biifva om förhållandet emellan Statsmaktens denne hufvudfunktioner, den lagstiftande, den lagskipande (Mer dömande, och den verkställande. Man har, såsom bekant är, i äldre och nyare tiders Statsförfattningar pa mänga olika sätt bestämt förhållandet mellan dessa Statsmaktens funktioner, med afseende dels på deras mer eller mindre skarpa afsöndring, dels på deras sammanhäng med hvarandra. I synnerhet har förhållandet mellan den lagstiftande och den verkställande Makten blifvit på tvenne väsendtligt olika sätt faltadt och 111— bildadt i den konstitutionella Monarkien på ena sidan och den republikanska Statsformen på den andra. I den förra har man i Furstens person vanligtvis förenat den verkställande Makten med en ganska betydlig del af den lagstiftande, hvaremot man i den senare antingen uteslutit den verkställande Maktens Chef från all befattning med lagstiftningen, eller åtminstone blott medgifvit honom ett mindre betydligt deltagande i densamma. Åtskilliga nyare Tänkare (t. ex. Hegel) ■> ha betraktat den konstitutionella Monarkien såsom den
enda Statsform, som motsvarar den fulla utbildningen af Statens Ide'. Det inskränkta omfånget af en Tidnings-uppsats tillåter oss ej att här ingå i någon närmare granskning af grunderna för eller emot denna åsigt. Men äfven den, som ej i densamma instämmer, skall dock troligen, så vida han förmår anställa en opartisk jemförelse mellan dessa båda Statsformer, erkänna, att de Folk, hvilka en gång lefva i en förnuflsenligl organiserad konstitutionell Monarki, icke skulle vinna på alt utbyta den mot en republikansk FöVfattning. Det är en gammal, redan af Monlesrpiieu och Rousseau gjord, och efter deras tid ofta upprepad anmärkning, att den Monarkiska Styrelseformen i allmänhet är lämpligare för en större Siat, der en kraftfullare regeringsmakt erfordras för alt sammanhålla det Hela. Den republikanska åter, ursprungligen uppkommen i ganska små Stater, oftast bestående af en enda Stad med ett litet kringliggande område, synes åtminstone icke på annat salt vara användbar för en större och folkrikare Siat, än genom en federativ-författning, liknande den Nord-Amerikanska, hvars framtida bestånd likväl, i följd af de förenade delarnes naturliga tendens till oberoende, och de genom stridiga intressen föranledda kollisionerna dem emellan, för den tänkande betraktaren visar sig temligen problematiskt.
Emellertid, huru helst Statsmaktens delning må tänkas och utföras, vore det likväl, enligt hvad vi redan'i det föregående anmärkt, en stor förvillelse alt tro denna ensam, ehuru klokt den ock må vara beräknad, utgöra en säker garanti för en god Statsförvaltning. I grunden är fördelen af Statsmaktens delning mera negativ än positiv. Den tjenar hufvudsakligen att förhindra eller åtminstone försvåra Regeringsmaktens missbruk, eller att skydda Nationens frihet mot Regeringens möjliga försök att förnärma den. Men den ger ensam ingen tillräcklig såkerhet derom, att Statsmakten i alla sina åtgärder verkligen skall vara ledd af den vishet, som erfordras om de skola tjena till uppnåendet af Statens bestämmelse. Förhoppningen härom måste, enligt hvad redan blifvit anmärkt, hufvudsakligen grundas på sjelfva den intellektuella och sedliga bildningens framskridande inom Nationen. Men dennas inflytelse på regerings-åtgärderna kan dock äfven genom Statsförfattningen befrämjas, så vida den genom sina stad-* ganden förmår medverka derlill, att Statsmaktens utöfning må komma att tillhöra blomman af Nationens intellektuella och sedliga bildning. Hvarje Författning, dess form och benämning må vara hvilken som helst, kan i del hänseendet sägas utgöra en Aristokrati, alt det, i följd af samhällsmedleminarnes olika natur-anlag, bildningsgrad eller yttre belägenhet, alltid måste vara ett mindre antal af individer, som genom sin inflytelse leder Statsförvaltningen. Detta giller den mest oinskränkta Monarki, der Monarken, ehuru enväldig han synes vara, likväl aldrig beror blott af sig sjelf, utan tillika af sina rådgifvare, embetsmän, o. s. v., likasom i den oinskränkta Monarkiens motsats, den rena Demokratien, der det suveräna Folkets beslut vanligen bestämmas af de ledare, som äga den största skickligheten att tillvinna sig dess bifall, om ock dessa folkledares makt oflast blir lika osäker och ovaraktig, som rådgifvarnes och gunstlingarnes i den oinskränkta Monarkien. Men om således inom hvarje Stat alllid kommer alt finnas ett aristokratiskt element, hvilket ej kan undgå att röja sin inflytelse på ledningen af Nationens angelägenheter, så kan denna Aristokrati likväl vara af flerfaldig art, motsvarande de olika slag af personliga egenskaper eller yttre fördelar, som bereda åt sin 1 innehafvare en öfvervägande makt. Det kan på delta sätt gifvas en på historiska minnen grundad Börds-aristokrati, en på rikedomens makt grundad Penninge-arTstokrali, en på rh et orisk skicklighet m. m. grnndad Demagogiens aristokrati, ändtligen en Bikinin ns, Dygdens och Förtjrnstcns aristokrati. Denna sUtuämda Utgör Aristokratien ij ordets högsta bemärkelse: ett de bästas och ädlastes herravälde. Utan tvifvel bör hvarje Statsförfattning, enligt förnuftets fordran, vara sådan, atl den, så vidt möjligt är, befrämjar detta högre slags aristokrati, denna de visares och ädlares öfvervägande inflytelse, om ock äfven denna i sin utöfning bör genom Statsmaktens delning vara bunden vid bestämda konstitutionella former. Redan Plato och Arisloteles yrkade, att Statens Styrelse alltid bör utgöra en Aristokrati i denna ordets högsta och ädlaste bemärkelse. Att genom Statsförfattningen bereda en sådan Vishetens o( h den sedliga ädelhetens inflytelse på ledningen af Nationcbs angelägenheter, blir i följd häraf en ganska villig uppgift för Politiken. Denna uppgift har ork i alla tider, mer eller mindre klart uppfattad, lörrsväfvat de politiska Lagstiftarne, och de hafva med större eller mindre framgång bemödat sig att Ipsa den. Hit syftade den i forntidens Republiker vanliga inrättningen af en Senat, ämnad atl utgöra en förening af de äldre och mera bildade, hvilkas erfarenhet och klokhet borde leda den råare folkmassan. I nyare tider har samma princip röjt sig i synnerhet i uppkomsten och utbildningen af representativa Författningar. Det är bekant, att Forntiden ej ägde aågra sådana, i annan mening, än att vissa Statsförbund (t. ex. Amphiktyonernas, det Achxiska o. s. v.) genom fullmäktige från de särskilts förenade Staterna a (gjorde sina gemensamma angelägenheter. Folks-elementet i de demokratiska Staterna yttrade sig genom hvarje aktiv, röstägande Statsborgares personliga deltagande, ej blott i lagstiftningen, utan äfven i många af den administrativa och domaremaktens funktioner. Vanligtvis ledde detta lill ett pöbelvälde, hvars utsväfningar vi hos Plato, Aristoteles, Thucydides, Xenophon m. fl. finna skildrade med de lifligaste färger. I den nyare tidens
Staler har man sökt ett medel häremot genom införandet af en national-representation, i hvilken Folket, icke omedelbart, utan förmedelsl sina representanter, utöfvat vissa Statsmaktens funktioner. Detta medel förtjenar att tagas i ett närmare betraktande.
(Slut e. a. g.)
Guvcrnörs-Eiiibctct for Kongl. Krigs-Akademien far härigenom erinra de vid Kongl Akademien anställde betalande Kadctters föräldrar och iu.iImu.im, .itl etl hälft jis Pcnsionsafgift, räknadt flin och med ilen i April till och med den ."K) September innevarande år, ofelbart bor, under loppet af instundande Mars manad, prenumerations v is erläggas med etthnndi ariesextiotre Riksdaler sexton skilliugar i 1<>J: IG.) Banko; hvilka medel for Kongl. Akademiens räkning insättas i Rikets Ständers Hank, h varefter, depositions-attesten vid Kongl. Akademiens Kontor i Kongl krigs-KoIlcgii hus vid Munkbrogatan, 3:nc trappor upp, utbytes mot Kassörens af Kammcrerareu annulerade qvitto. Carlbergs Slott den (> Februari 1&36,
J. P. Le fr en.
C. D. Stenberg.
t. f. Kammercr.
Enligt hvad hos Kongl. Kommerse-Ko/legium blifvit i ofliciel vig anmäldt, har Kongl. Spanska Regel ingen till förekommande af oloflig införsel af varor i Rikets hamnar låtit utfärda ett dekret, hvarigcuom liulv inlsakligen blifvit stadgadt följande :
1) Alla Utländska varor och etfekter, hvilka angifvas vid Sjötullskammarc i Spanien eller ä un IcrlyiUiiule öar skola åtföljas af en föl teckning dera.
T) Uti denna förteckning skall upptagas hvarje packes märke och nummer, rivalitet och qvantitct, börande vigtea af varorne utsättas med liokstäfver och icke med siffror.
3) Allastarne eller befraklarne skola uppvisa denna förteckning för Spansk Konsul eller vice Konsul ä lastningsorten, hvilken bör inregistrera densamma samt deröfver meddela cci-lilikat.
4) Konsuln eller vice Konsuln uppgör for hvarje fartyg ett sammandrag af dessa förteckningar å dess last, hvilket förscgladt lillställcs Skepparen, som vid ankomsten till destinationsorten all* uiiiar densumma till Sjötullskammarcn.
5) Om Skeppare, destinerad till Spänst hamn, frivilligt eller uödtvungen, ingår i annan utländsk hamn, samt der försäljer en del af sin medhafvaadc last, skall han bos dcrvarande Spanske Konsuln förete en uppgift öfver sa stor del af lasten, som blifvit försaid, hvarå Konsuln bör meddela ccrtifikat. 1 de fall, da Skepparen vill komplettera sin laddning på annan utländsk ort, har befraktaren eller Skepparen all i afseende på Spansk dcrvarandc Konsuls ccrtifikat iakttaga detsamma; som för iakttagande på afscglingsorten blifvit föreskri/vit.
(i) Dä ett fartyg ej lossar hela sin laddning uti samma Spanska hamn, utan en del af listen skall foras till annan Spansk hamn, äger Tullkammaren pi första lossningsorten att meddela Skepparen bevis öfver den verkställda lossningen.
7) Varor, som anträffas om hord och ej uti Konsulins sammandrag af förteckningarne Sonas upptagne, konfiskeras.
8) Om varor, hvilka af Konsuln blifvit uti sammandraget upptagna, felas, är Skepparen underkastad ansvar efter Spansk lag: varande en särskild strafflag, för förbrytcficr i berörde hänseende, under utarbetning.
13) För de ccrtifikafer, som af Konsul eller vice Konsul utfärdas, äga desse att i ett för allt uppbära en Spansk Piaster; hvilket Kongl. Kollegium härigenom skolat till vedcrböraudes kännedom moddela. Stockholm den 12 Jan. 1636.
Kongl. Majit* och Rikets Kornmerse-Kollegium, gör veterligl; Hos Kongl. Kollegium har Frälsc-Inspektorcii Joh. Sandström anhållit om Patent a en af honom uppfunnen Linbr.iknings- och Skäktniiigs-inaschin, hvar.i han till Kongl. Kollegium 111le11111.it ritning med heskrifuing *) och hvars fördelar uppgilvils vara följande:
a) Att den kan sättas i förening med vaudi ingshjuli I å ett vanligt Tröskverk och da drifvas med ett, högst tva par Oxar; b) att till maschinens skötande da den är i full gäng, erfordras 20, till större delen Iialfi uxna personer, hvilka a densamma rengöra lika mycket Lin som (>0 personer på .inliga sättet med handkraft, men att aractaro.es intal kan yllnligare inskränkas samt äfven ökas, om maschiuen inrättas för färre eller llere Klubbor och Svingor; c) att maschiuen jemväl kan drifvas med vatten, i hvilket fall dock särskild! Hus. för densamma miste byggas; cl) att Linet kan a 111.1-1 liuen -rengöras, sedan det efter rötiiiugen blifvit val vädcrlt • kadt, ehuru skäfvorna dock lättare frånskiljas, om det fornt undergått torkning i Badstuga; och e) att kostnaden för lenna niaseliin, oheräkuadt värdet af trävirket, uppgår till JO R;dx Banko.
Och har Kongl. Kollegium, med stöd af Kongl. Pal itförordiiingcn af den 13 Dec. 1834, härigenom velat tillägga Fräl» se-Inspektören Joh. Sandström Patent under (Tio) 10 .11 lid a förberörde af honom uppfunna masehiu, for bräkuiug och • kaktr11111g al Lin, lastan den uti ofvan omförmalde rilm ig och förklaring linnes heskrilVcii; sa alt han under Dämde lid må äga att, med audras uteslutande, ensam eller genom andra, öfvcrallt inom Riket utöfva ifrågavarande uppfinningar samt begagnandet deraf på andra öfverlata.
Dock är härvid att iakttaga:
l:o Att Inuehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodoujuta, hafva senast inom Tvenne (2 111 ) månader härefter, hvarje unnad till I rett 10 V!(J) dagar r.ikuad. Patentet allmäniicligcn kungjordt, genom införande deraf, till hela dess innehall, Irenne v.i ne gånger uti Sveriges Statstidning eller Post- och Inrikes Tidningar;
2.o Att om uägou förmenar eller tilltror sig kunna *lyrka, att den upjiliniiing, hvara detta Patent lyder, varit liar i Riket känd och begagnad, innan Patent-luiiehafvaren sia Patent-ansökning till Kongl. Kollegium iugaf, eller ock att Patent-lnuehafvareii, till vinnande af längre tid för patentets begagnande äu vedcrbordt, oriktigt uppgifiit egenskapen af uppfinningen, samt någon pa grund deraf åsyftar att fa Patent-rätten häfveii, är honom obetaget att, inom sex i(>) iii.uiader Iran den dag Patentet tinnes Tredje (3:dje) gängen i Stats-Tidningen införd! , sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla. Åkommer ej klander af Patentet iiioiii ofvaubestämde tid, äger vidare talan dera ej ruin.
3:o Att Pateiit-Innchafvarcu hör, vid påföljd af Patent* rättens förlust, såväl inom Tvenne (2:ne) ar härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är 1 full utöfning af dea uppfinning, hvar.i detta Patent lyder, som sedermera eu (1) gång hvarje ar under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium ådagalägga att uppfinningarna fortfarande begagnas.
1 öfrigt äger Pateiit-lnnehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande uppfinning, tillgodonjuta de förmåner och rättigheter, hvilka Fabriksidkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efter*rättelse, hvad de rörande Manufakturerne gällaude Författningar innehålla.
Skulle Sökandens Patent-rätt, genom arf eller hvad laglig afhandling som helst, till någon annan inom Sverige bosatt, välfrejdad person öfverlatas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydefse och Kongl. Patent-Förordningen af den 13
') Denna ritning och beskrifuing förvaras hos Kongl. Kollega Rcgistrator, och kan hos honom fa beses.
