Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, alltså skola ock prinsar av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen. som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.
§ 5. Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådant samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter.
§ 6. Prinsessor av det kungl. huset må ej träda i gifte utan Konungens vetskap och samtycke.
§ 7. Tronföljaren må ej anträda resa utrikes utan Konungens vetskap och samtycke.
§ 8. Prins av kungl. svenska huset må ej, utan Konungens och Riksens Ständers samtycke, bliva regerande furste av utländsk stat, vare sig genom val, arv eller gifte. Sker annorlunda, vare han och hans efterkommande ej berättigade att succedera till svenska tronen.
§ 9. (Paragrafen upphävd. se 1974:154.)
Till yttermera visso, att vi allt detta föreskrivna så belevat och beslutit, have vi samtlige Svea rikes Ständer detta underskrivit och beseglat i som skedde i Örebro den tjugusjätte dagen i september månad, år efter Kristi börd, ett tusende åttahundrade och på det tionde.
| På ridderskapets och adelns vägnar: CLAES FLEMNING h.t. lantmarskalk (L.S.) |
På prästerståndets vägnar: JAC. AX. LINDBLOM talman (L.S.) |
| På borgareståndets vägnar: J. WEGELIN n.v. talman. (L.S.) |
På bondeståndets vägnar LARS OLSSON n.v. talman. (L.S.) |
Detta allt, som föreskrivet står, vele Vi ej allenast själve for orygglig grundlag antaga, utan bjude och befalle jämväl i nåder, att alle de, som Oss och Våre efterträdare samt riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äre, böra denna successionsordning erkänna, iakttaga, efterleva och hörsamma. Till yttermera visso have Vi detta med egen hand
