påpekar att en lag måste ha ett allmängiltigt innehåll. Orden "genom lag" bör därför utgå i denna paragraf liksom i 9 §. Även riksmarskalksämbetet gör samma påpekande.
9 § i successionsordningen (statschefs giftermål m. m.)
Regeringsrätten tar både i sakligt och formellt hänseende avstånd från förslaget såvitt angår statschefs ingående av äktenskap och anför att frågan om hur statschefens ingående av äktenskap skall regleras inte sammanhänger med införandet av kvinnlig tronföljd. Det saknas enligt regeringsrättens mening anledning att nu aktualisera detta spörsmål. Förslaget är även i sig knappast ändamålsenligt. Valet av maka eller make är inte ett ämne som över huvud lämpar sig för behandling i riksdagen (motionsrätt, utskottsutlåtande, offentlig debatt etc.). Om statschefs val av make/maka skall diskvalificera från fortsatt funktion som statschef är detta ett ämne som bör regleras i 5 kap. regeringsformen.
I övrigt gör ingen remissinstans invändning mot regeln att samtycke skall lämnas. Några remissinstanser tar upp frågan om verkan av bristande samtycke.
Högsta domstolen påpekar att något stadgande om verkan av att bestämmelsen i 9 § åsidosätts ej föreslås. Högsta domstolen framhåller emellertid att en positiv bestämmelse härom är erforderlig mot bakgrund av motsvarande reglering för tronarvinge för att förebygga ett inte avsett motsatsslut. Efter förebild av vad som i motsvarande fall får anses gälla beträffande tronarvinge torde rättsföljden böra vara. att konungen förlorar sin behörighet att vara statschef och att efterkommande till honom eller vissa av dem mister sin successionsrätt. Med en uttrycklig regel om sådan verkan blir även klarlagt, att uteblivet samtycke till ett av konungen eller i förekommande fall drottningen ingånget äktenskap ej inverkar på äktenskapets giltighet. Även justitiekanslern och hovrätten över Skåne och Blekinge menar att av paragrafen klart skall framgå att konungen, om han utan föreskrivet samtycke ingår äktenskap eller mottar regentskap i utländsk stat, förlorar tronen. Denna uppfattning delas av kammarkollegiet, som också uttryckligen tillstyrker den nya paragrafen.
Av de remissinstanser som tar upp frågan om vem som skall lämna samtycke till konungens giftermål är det endast länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som tillstyrker att den uppgiften bör ankomma på riksdagen. Riksmarskalksämbetet, kammarkollegiet samt länsstyrelsen för Kronobergs län menar att samtycke till giftermål i stället kan ges av regeringen. Enligt Svea hovrätt är det — om någon bestämmelse härom över huvud taget anses erforderlig — till fyllest att kräva regeringens samtycke till äktenskap.
Frågan om var ett stadgande om förbud för konungen att utan riksdagens samtycke mottaga utländskt regentskap eller ingå äktenskap och om verkan
