för sig, sina barn och efterkommande. Detsamma gäller om arvsberättigad prins med eller utan konungens samtycke ingår äktenskap med enskild svensk mans dotter.
Även i 8 § finns en bestämmelse om förlust av successionsrätten. Där sägs att prins inte får bli regerande furste av utländsk stat vare sig genom val, arv eller gifte utan "Konungens och Riksens Ständers" samtycke. Sker annorlunda är han och hans efterkommande inte berättigade att succedera till svenska tronen.
Vid sidan av de egentliga successionsreglerna innehåller successionsordningen bestämmelser om hur man skall förfara. när konungen dör utan att efterlämna manliga bröstarvingar men drottningen är havande (2 §). Vidare finns regler om prinsessors giftermål (6 §) och tronföljares utlandsresa (7 §).
Av Europas nu existerande åtta monarkier har fyra enbart manlig tronföljd, nämligen Sverige, Belgien, Norge och Spanien. Kvinnlig tronföljd finns i de fyra övriga, Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Luxemburg. I Danmark, där kvinnlig tronföljd infördes år 1953, är arvsföljden kognatisk, vilket innebär att kvinnliga bröstarvingar till en avliden konung har arvsrätt till tronen, dock med företräde för manliga bröstarvingar inom samma led, så att en yngre son går före en äldre dotter. Även i Nederländerna, Storbritannien och Luxemburg har manliga arvingar företräde framför kvinnliga. En ordning som helt likställer man och kvinna och tillerkänner det äldsta barnet oavsett kön rätten till tronen kallas fullt kognatisk.
3 Huvuddragen i utredningens förslag
Utredningsmannens förslag innebär att kvinnlig successionsrätt till tronen införs. Under hänvisning till principen om fullständig jämställdhet mellan könen föreslås att äldre syskon, oavsett kön, skall ha företräde till tronen. Tronföljdsordningen skall alltså bli fullt kognatisk.
Vad gäller frågan om hur en grundlagsändring lämpligen bör genomföras föreslår utredningsmannen att man behåller den gamla successionsordningen och där inför tilläggsbestämmelser om kvinnlig tronföljd. För att nå en önskvärd begränsning av antalet successionsberättigade föreslås att endast kvinnliga efterkommande till konung Carl XVI Gustaf skall ha samma successionsrätt till tronen som manliga.
Utredningsmannens utgångspunkt är att inte föreslå andra ändringar i tronföljdsreglerna än som är påkallade för att anpassa dem till stadgandena i den nya regeringsformen eller annars för att komma fram till en rimlig lösning av uppdraget. Förslaget innehåller sålunda i stort sett endast sådana ändringar som följer av att kvinnlig tronföljd införs. Dock föreslås även vissa andra sakliga ändringar, bl.a. att ogift konung eller drottning skall ha riksdagens samtycke till giftermål samt att riksdagens samtycke skall krävas också för att konungen eller drottning som är statschef skall få bli regent i främmande stat.
