| 48 | Konung Dawidz Psalmer. | Konung Dawidz Psalmer. | 49 |
Mot migh medh dödztrug och stort roop/
Min siäl til at bedröfwa.
The säija til min siäl medh spee/
Til Gudh haar hon sigh eij försee/
Thet är medh henne vthe.
2. Men HErre Gudh tu äst mitt hopp/
Tu sätter migh til ähra:
Mitt hufwud tu sielf häfwer op/
Och fienden förfärar.
Så snart jagh til tigh medh min röst
Ropar/ så får jagh hielp och tröst/
Ifrån titt helga berge.
3. I frijd jagh all then långa natt
Ligger til morgon klara/
Gudh sielf öfwer migh håller wacht/
Ty är jagh vtan fahra.
Om morgon tidigt jagh vpstår/
Och lustigt til mitt arbet går/
Och låter Gudh alt råda.
4. Om tusend än kringhwärfwa migh/
Och efter mitt lijf trachta/
Min siäl äntå ey fruchtar sigh/
Vtan then macht förachtar.
Stat vp HErre/ hielp migh min Gudh/
Giör them motstånd och them förskiut/
Theras tänder förkrossa.
5. Hwarföre then hielp hafwa wil/
At beståå för owänner/
Allena Gudh han rope til/
Som sins folcks nödh wäl känner.
HErrans wälsignelse så rund
Vthgår öfwer hans folck all stund/
Hos honom hielpen finnes.
Then 5 K. D. Psalm. Se tonen. Num. 323.
1. HÖr migh o Gudh/ gif på mitt taal
Grann acht/ ty jagh nu bedia skal/
Min Konung och min käre Gudh!
Anamma mina böners liud.
2. Til andacht wil jagh skicka migh/
Och bittida åkalla tigh:
Tu wärdes til min böön tå see/
Och tidigt tröst och nådh betee.
3. Tu äst eij then/ som haar behag
Til argt folck och the ondas lagh:
All synd hon är tigh styggelig/
Then ond är blifwer eij för tigh.
4. Förmäten munn skal eij beståå/
Men af tin munn en hård doom fåå.
Tu hatar the ogierningzmän/
Men äst the fromas Gudh och Wän.
5. Then som medh flärd och falskhet faar/
Skal medh sin list blij vppenbar/
Och för then hela werld beskämd
Igenom tin rättwisa hämd.
6. Then som blodgirig och wredsam är/
Kan tigh eij wara täck och kär;
Eij heller then som hatefull
Sin nästa lönligt stielper kull.
| HEr- | G | 7. At |
