96 | Konung Dawidz Psalmer. | Konung Dawidz Psalmer. | 97 |
2. Til HErran sätt titt hopp och lijt/
Försumma eij godt at giöra.
Tu torf eij wika hijt eller tijt/
Tin saak skal Gudh wäl uthföra.
Uthi titt land tu blif och bo/
Ther bruka itigh i en rätt troo/
Ther skal han tigh wäl föda.
3. Ehwad tigh Gudh åläggia kan/
Låt tu tigh ther åth nöija:
Tins hiertans böön tå hörer han/
Ändoch han synes dröija.
Befalla Gudi all tin wägh/
Och ett fast hopp til honom dräg:
Han wil titt bästa weta.
4. Tin rätt låter han wäl komma fram/
Och skina som liuset klara/
Ther the andre komma på skam/
Och kunna sigh eij förswara.
Halt stilla medh Gudi som tigh bör/
Och war tilfrijdz som han thet giör
Efter sin helga wilia.
5. Öfwer then man tu haf eij nijt/
Som werlden fast medh håller/
Och är dogh then som medh all flijt
På sweek och orätt faller.
Hålt up af wrede och bitterhet/
At tu eij giör thet Gudi är ledt/
Och warder så ondom liker.
6. Uthrotas måste alle the/
Som arghet och ondsko drifwa:
Men the som efter HErran see/
Skola i landet blifwa.
Snarliga kommer thens ondas fall/
Af han hådan förswinna skal/
Eij skal tu honom meer finna.
7. The milde och spakfärdige
Skola landet besittia;
Medh glädie och frimodighet
Thess rikedomar nyttia;
Hafwa också lust i mycken frijd/
Ju mäst ther hiertat roor sigh widh/
Hwart werlden wiker eller wänder.
49. Se tonen Num. 48.
1. THen onde wachtar ther fast uppå/
At han then froma må stielpa/
Och honom medh arghet efter går;
Doch skal thet honom eij hielpa:
Ty HErren Gudh wil ther åth lee/
Som thet wäl kan märckia och see/
At hans tijd är förhanden.
2. The onde draga uth sitt swärd/
Sin boga the ock bända/
Mor then froma/ som godt är wärd/
The sina händer wända;
Men swärdet skal en annan wägh fåå/
I theras egit hierta gåå/
Och bogan brutin warda.
3. Then rättferdige fast bättre är
Thet litsla som han äger/
Men | N | An |