| 100 | Konung Dawidz Psalmer. | Konung Dawidz Psalmer. | 101 |
Gudz lagh uthi hans hierta är/
Hans gång och stegh så styras här/
At han eij orätt wandrar.
4. Then onde på then froma seer/
Alt ondt han honom achtar:
Men HErren honom nådh beteer/
Och för hans händer wachtar.
Om han än warder wrängwijst dömd/
Så är hans wägh doch eij förglömd;
Oskyldig Gudh honom håller.
5. Förbida Gudh och hans bidh halt/
Förwisso han tigh hielper;
Tu landet wist besittia skalt/
När han the onoda stielper:
Thet skal tu medh tin ögon see/
Och så åth theras ofärd lee/
Then the eij kunna tänckia.
6. Jagh såg en ogudachtig man/
Thet stod ock nogh til röna/
Mächtig och wäl wtad war han/
Som lagerbärsträet gröna.
Jagh såg migh om/ så war han eij til;
Fåfäng är then gonom sökia wil/
Han är sin wägh förswunnen.
7. Halt fromhet och hwad lika är/
På sidston skal tu finna/
At thet samma tigh frijd hembär/
När tu thet wil besinna.
Tilsammans måste the onde fåå
Förderf/ och sedan längt ifrå
Gudi bortkastade warda.
8. Gudh är the fromas helsa godh/
Tilflycht i nödsens tide:
Han skal them hielpa/ och gifwa modh
I all motgång och qwida:
Han skal them frija och frälsa wist
Ifrån the ondas arga list/
Ty the på honom trösta.
51.
Then 38 K. D. Psalm. Se tonen Num. 26.
1. ACh HErre! migh tij tuchta/
Som jagh må billigt fruchta/
Uthi tins wreders nijt;
Neps migh eij alt förlänge
I tina grymhet stränge;
Men war migh mild och blijd.
2. Ty alt mitt hierta blöder/
Tin hand migh slår och dödar/
Tin skott migh sarga så/
At jagh haar ingen lisa;
Men all min been the wisa
At the eij meer förmåå.
3. Jagh bör thet eij förtiga/
At mina synder stiga
Öfwer mitt hufwud högt;
The migh så såre ära/
At jagh them eij kan bära/
Men är af them nedbögd.
4. Min samwetz såår the swida/
Jagh kan migh sielf eij lida
För mina synder skull;
| 8. Gudh | N 3 | Mitt |
