| 124 | Konung Dawidz Psalmer. | Konung Dawidz Psalmer. | 125 |
Tu starcke och myckit wäldig/
Och hafwer ondt i sinne?
Är här doch dagelig i Gudz hand/
Som tin acht tigh förtaga kan.
Hwad kant tu mot Gudh skaffa?
2. Tin tunga söker idkelig
At bedrifwa sin skalckhet:
Then mången man är skadelig/
Såsom härknifwen skarpe.
Tu älskar mera ondt än godt:
Och talar falskhet/ håhn och spott:
Hwad rätt är tu eij wördar.
3. Hwad som kommer förderf åstad/
Tu thet intet försumar;
Ther af ästu i hiertat gladh/
Och älskar falska tungor.
Men HErren Gudh giör wäl och rätt/
Som tina skalckhet alla slätt
Wänder in på tigh sielfwan.
4. Förderfwa skal tigh HErrans hand/
Och allan slätt uthrota
Ifrån både titt hus och land/
Tigh skal thet intet båta.
The frome skola thet fåå see/
Och åth tin stora ofärd lee/
Och fruchta Gudh/ och säija:
5. Sij/ thenne tröste på sigh sielf/
Och icke på Gudz starckhet;
Förlåt sigh på sin macht och sköld;
War mächtig i sin skalckhet;
Han tröste på sin rikedom;
Och hwad som hälst i sinnet kom:
Thet Gudh doch eij kan lida.
6. Men jagh förlåter migh på tigh/
O Gudh/ then stund jagh lefwer:
Och tackar tigh ewinnerlig/
At tu then nådh migh gifwer.
Jagh förbidar/ HErre/ titt Namn/
Then allom wil och hielpa kan/
Them sigh ther på förlåta.
62.
Then 55 K. D. Psalm. Se tonen Num. 94.
1. GUdh hör min böön/ och tee tigh fram
När jagh bedröfwad ropar;
Se til then jämmer/ sorg och skam/
Som migh nu öfwerhopar.
Förmärck min owäns stolta hoot/
Och min ödmiuka klagan;
Hos tigh allena får jagh boot/
När som min siäl är slagen.
2. Mitt hierta ängslas i mitt bröst/
Dödsångest migh förbråkar/
Stoor häpenhet förtaar min röst/
Och fruchtan på migh räkar.
Jagh esomoftast önskar migh
En flychtig dufwa wara/
På thet jagh måtte hastelig
I willa öknen fara.
3. Men HErre tu min tilflycht är/
När tigh är jagh bäst säker:
| Han | Q 3 | Tu |
