| 456
|
Om Gudz Ord
|
|
och Församling.
|
|
1. Ett godt berådh och wälbetänckt modh/
The ärio i alla saker godh/
The helga Skrift så lärer:
Tehn sigh begynna wil ett spel/
Och så sin dårskap följa wil/
Thet lyckas honom sällan.
2. I werldzlig ting är thet ju sant/
At ingen wijs thet neka kan:
Doch skal tu bättre besinna/
At thet är dårligt biuda til/
När en mot Gudh sigh sättia wil/
Gudh wil doch platzen winna.
3. Och Lucifer förnam thet wist/
Som war en Ängel utan brist
Hos Gudh i frögd och glädie:
Men han fann på en dårhet slijk/
At han Gudh sielf wille wara lijk/
Han aldrig thet förgäter.
4. Adam som war then förste man/
Then Gudh sielf skapte medh sin hand/
Kom oss i platz och möda:
För hans dårskap och egit sinn
Blef all wår glädie wänd omkring/
Kom oss medh sigh til döda.
5. Spör tu änn åth hwad dårskap är/
Then helga Skrift hon tigh thet lär:
Thet är/ Gudz Ord eij lyda/
Thet lärer hwad tu hålla skalt/
Om tu giör hwad tigh är befalt/
Wijsdom skal tigh eij tryta.
6. Pharao war en Konung båld/
Gudz folck han hade i sitt wåld/
Them qwalde i all stunde:
Gudz Ord war honom twärt emot/
Ty slog Gudh honom under sin foot/
Han blef på hafsens grunde.
7. Gamaliel then wise man/
Thet är förgäfwes/ säger han/
At wilja Gudz Ord fördrigwa:
Paulus fick thet ock wäl förståå/
Tå Gudh man honom til jorden slåå/
Ha måste ödmiuk blifwa.
8. Betänck tigh wäl hwad tu slår på/
När tu Gudz Ord eij höra må/
Them han tigh nådelig sänder/
Til hielp och til uprättelse:
Men giör tu ther af spott och spee/
Gudz wrede tu på tigh wänder.
9. Tu äst sielf wijs och ganska klook/
Tu menar tu eij haar behof/
At tu af Gudh skulle läras:
Thet tigh doch aldrig gagna kan/
