| 458 | Om Gudz Ord | och Församling. | 459 |
Men stiälper både qwinno och man.
Gudz nådh kan eij umbäras.
10. Tu usle mull och arme matk/
Som på the Ord eij gifwer acht/
Som Gudh sielf hafwer talat:
Hwart wil tu hän i tin sidsta tijd/
När werlden all förlåter tigh/
Tin bättring är förhalad.
11. Tu ligger och wänder näsan op/
Hwar är tin macht/ tu arme kropp;
Tu hafwer Gudz Ord fast hatat/
Then tijd tu wast i werlden til:
Nu Gudh thet längre eij lida wil/
Tu hafwer tu striden tappat.
12. Tu haar försmådt then tigh haar skapt/
Som all ting hafwer i sin macht/
Tu kant honom eij undlöpa/
Han bad tigh komma och ropte fast:
Men tu hölt thet för spott och last/
Dyrt nogh skal tu thet köpa.
13. Gudh wil tå slåå under Christi foot
Them hans Ord hafwa strijdt emot/
Och fölgt theras egna drömar/
Och lefwat ogudachtelig:
Theras dårskap wil tå ända sigh/
Han skal them tå fördöma.
14. Ty wänder om både qwinna och man/
Gifwer eder under Gudz wäldiga hand/
Och låter eder underwisa
Medh the Ord som Gudh sielf hafwer sagt/
Af hiertans grund gifwer på them acht/
Och lärer Gudh at prisa.
Se tonen Num. 142.
1. JAgh weet ett blomster skiönt och fijnt/
Thet mån migh liufligt falla/
Jagh älskar thet af hierta och sinn/ och utan skeen.
För andra blomster alla.
2. Thet blomstret är Gudz helga Ord/
Som han oss hafwer gifwit;
Thet lyser genom then mörcka port/ uthi all ord/
Til thet ewiga lifwet.
3. Han wägen är och en rätt dör/
Sanningen också lifwet/
Then ånger för också synder bär/ och eij twiflar/
Honom hans synd tilgifwes.
4. Han säger: kommer alle här
Til migh som syndare äre/
Jagh wil efter eder hiertans begär/ som en broder kär/
Ehr wederqweckia och lära.
5. Thet skeer genom hans Sacrament/
Hans helga dödh och pina/
Medh hwilke han har wärfot och skänckt/ af nådh betänckt/
At wij må hafwa lifwet.
6. Thet hafwer Gudh oss menniskior
Lärdt här på jorderike/
At wij genom Christum hans Son i Himmels thron
Må ärfwa Himmelrike.
7. Wij bedie tigh o JEsu Christ!
Genom tin bittra pina/
| Af | Mmm 3 | Tu |
