| 192
|
Om Christi pino och dödh.
|
|
Om Christi pino och dödh.
|
293
|
2. Ewinnerlig titt Ord blifwer/
Som Esaias Prophet
I sin book klarliga skrifwer/
Förr skulle förgåås alt slätt/
Himmel och alt thet Gudh hafwer giordt/
Skulle thet än platt förderfwas:
Aldrig rygger Gudh sin Ord.
3. JEsus kom hijt til werlden/
Han war Gudz Ord så båld/
Giorde hwar man stoor wälgierning:
Doch blef han ynckelig såld/
Af Juda/ som war hans egen man/
Blef han förrådd til döda/
JEsus thet meenlösa Lamb.
4. Tå JEsus hade ätit medh sina thet Påskalamb/
The skulle honom eij förgäta/
Tog brödet i sin hand:
Äter/ sade han/
Min lekamen thet är/
Som skal för eder uthgifwas/
Betala för edra synder.
5. Han månde them också skänckia
I wijn sitt rosen=Blodh;
Hans dödh ther medh betänckia/
At han war oss så godh.
Ho wärdelig äter af thetta brödh/
Och dricker af thenna kalcken/
Aldrig blifwer han död.
6. JEsus twådde theras fötter/
Ändoch han war theras HErre:
Så skolen j hwar annan giöra/
Sade han/ thet är min lära:
At j skolen hafwa hwar annan kär;
Ther på skal man eder känna/
At j mitt folck ären.
7. Christus i örtegården/
Tå han sin böön hade giordt/
Kommo the medh hillebärdar/
Och ledden bundnan bort
För domaren som war then tijd/
Hudstruken och törnekrönter
Blef så fördömd til döden.
8. Högt på korsset uphängdes
Then stora Lifsens Förste:
Efter oss honom förlängdes/
Ty sade han: migh törster;
Thet war alt efter wår salighet/
Then han oss hafwer förwärfwat/
Gudz Son i ewighet.
9. Han bögde nedh sitt hufwud/
Och så sin anda upgaf/
Som Johannes hafwer witnat
Ther näst blef han tagen af
Korsset/ och blef i grafwen lagd;
Och tredie dagh upstånden/
Som han tilförn hade sagt.
10. Befalte som en trogen herde
Förkunna sitt helga Ord/
Alt kring om hela werlden/
Och föda sin klena hiord:
