| 388 | Psalmer öfwer | några Söndags Evangelier. | 389 |
Migh täckes nu så mycket som tigh/
Them sidsta gifwa af nåde.
10. Eller må jagh eij giöra medh mitt/
Hwad migh i sinnet kommer?
Eller giör thet ondt i ögat titt?
At jagh är goder och fromer?
Så blifwer tå thetta ordet sant/
The ytterste warda the främste/
Och the främste/ thet märck fullgrant/
The ytterste och the sämste.
11. Ty säger Christus här til tå/
Såsom wij här måge höra/
Månge äro kallade/ men fåå
Vthwalde/ thet sielfwe the giöra/
Ty the achta intet Gudz rådh/
Som Skriften vppenbarar/
Vtan fölia sin ondsko åth/
Thet theras förderf mån wara.
12. Ther medh hafwe wij nu förstådt/
Af thenna lijknelse skiöna/
Huru medh Gudz Rijke är fatt/
Och huru han plägar löna/
Icke efter werldenes sätt/
Som arbetet så grant täljer/
Vtan efter nådenes rätt/
Then han allena vthwäljer.
Johan. 3. Se tonen Num. 281.
1. SÅ högt haar Gudh oss til stoor frögd/
Then ganska werlden älskat/
At han sin Son af Himmels-högd
Haar sändt/ som oss haar frälsat.
I synden war så werlden sänckt/
At hielp war eij til finna/ nådh eij winna/
Hade Gudh sin Son eij skänckt.
O mennskia thet besinna!
2. Men thetta är wår siälatröst/
En källa af all nåde/
At JEsus haar oss återlöst/
Och frälsat af all wåde.
O Gudh/ hur’ är tin kärlek stoor/
Hur’ wille tu oss lisa/ hielp bewisa!
Then ther på jorden boor/
Kan thet eij fyllest prisa.
3. Ty ho som troor på JEsum Christ/
Han ewigt salig blifwer;
Then salighet som förr war mist/
Gudh genom JEsum gifwer.
Ty intet haar Gudh sändt sin Son/
At han skal werlden döma/ nådh bortgiöma;
Men oss til en stoor mohn/
Wil han wår synd bortglömma.
4. Men then är redo dömd förwist/
Och vthaf Gudh förkastad/
Som eij wil troo på JEsum Christ/
Han til förderfwet hastar:
Ty efter han eij wille troo
I Sonsens Namn allena/ Gudz Lamb rena/
Gudh honom siälaroo
Och Himlen skal förmena.
| At | 5. Then |
