390 | Psalmer öfwer | några Söndags Evangelier. | 391 |
5. Then som til ändan trogen är/
Skal lifwet fåå at ärfwa/
Thet lijf som döden eij blijr när
Månd’ Christus oss förwärfwa.
Gif oss/ o Gudh/ een stadig troo/
At JEsum här omfamna/ och så hamna
Ther siälen hafwer roo.
Tu oss til tigh anamma!
Luc. 16.
Koral nr 204
[visa]
[redigera]
[historik]
[rensa sidcachen]
1. OM en rijk man här siungom wij/
Then härlig kläder hade;
Och lefde i stort fråsserij/
Ther han sitt sinne pålade.
En fattig man/ som Lazarus het/
Kom för hans port at liggia/
Full medh såår och mycken kranckhet/
Brödh wille han ther tiggia.
2. Han hade wäl ätit the smulor små/
Och ther medh tilfrijdz blifwit/
Som af bordet förföllo tå/
Om någor hade them gifwit:
Kommo ock hundar til hans såår/
Och them han then wälgierning får/
Som honom then rike nekte.
3. Så blef tå then fattige död/
Och wardt af Änglom tagen/
Och förd vthi Abrahams sköt/
Wäl war honom then dagen.
Blef också medh then rike död/
Och lades i grafwen neder:
Han kom i stoor pino och nödh/
Then dagen wardt honom leder.
4. Tå han nu vthi pinon låg/
Sin ögon han vplyffte/
Abraham han fierran sigh såg/
Och Lazarum i hans sköte:
Han ropte tå fast ynckelig/
Och war alzintet glader:
Förbarma tigh vthöfwer migh
Abraham käre fader.
5. At tu sänder Lazarum hijt/
I thesso mine plågo/
Jagh beder tigh medh allo flijt/
Tu seer wäl min förmågo:
Full | Ddd | J |