392 | Psalmer öfwer | några Söndags Evangelier. | 393 |
I watn han doppe finger sitt/
Min tungo ther medh swale;
Ty thenna låga är fast heet/
Och ingen roo eller dwale.
6. Min son/ tänck på tu hade stoor lust/
Emedan tu kunde lefwa/
Och drack så både wijn och must/
Thet täcktes Gudh tigh gifwa:
Lazarus war tå ther emot/
I armod och stoor jämmer;
Nu hugnas han och hafwer godt/
Ther tu tigh swåra grämmer.
7. Ett stort swalg seer man här ock ståå
Emellan oss och eder;
Någon gång här emellan fåå/
Thess kommer man eij weder.
Så beder jagh tigh/ sade han:
Jagh hafwer fem bröder i lifwe;
Sänd Lazarum then froma man/
Han them förwarning gifwe.
8. Min son/ huru kan thetta skee/
Eij står thet til at giöra:
Propheter och Mosen hafwa the/
Them bör them altijd höra.
Neij/ käre fader Abraham/
Thet kan them eij nogh wara:
Kommer någor af the döda fram/
Tå sky the för sin fahra.
9. Swarade Abraham i samma stund;
Om the eij Mosi lyda/
Propheterna ock sammalund/
Som them Gudz Ord vthtyda:
Så kunna the eij heller troo/
Så fast äro the förhärde/
Om än the döde ifrån sin roo
Vpstodo och them lärde.
10. Sij/ Gudh han haar then fattiga kär/
Och låter honom eij förgånga/
Ändoch han vthi werlden här
Warder försmådd af många.
Af hwilko wij nu lära må/
Then fattiga eij förachta/
Gudz sinne wij wist följe tå/
Och på hans wilja wachta.
11. Doch skal man eij så tänckia här/
At then rike förkastas:
Ty rikedom een Gudz gåfwa är/
Och bör af ingom lastas.
Men thet är synd eij bruka then rätt;
Ther nödh är medh wår nästa/
För honom skal thet wara alt slätt
Ospardt/ och til hans bästa.
Luc. 14.
Koral nr 205
[visa]
[redigera]
[historik]
[rensa sidcachen]
Pro- | Ddd 2 | Son |