| 410 | Psalmer öfwer | några Söndags Evangelier. | 411 |
Jagh wil tigh igen skänckia
Lifwet för ewig nödh
Til migh skal tu tigh hålla;
Jagh hafwer all ting i wålde;
Jagh är then tigh hafwer frälst.
2. Jagh hafwer tigh icke betalat
Medh penningar/ silf/ eller guld;
Men tigh ifrån Diefwulen halat;
Ty jagh war tigh så huld.
Hwij ästu nu så blinder/
At tu tin Gudh eij känner?
Tu sielf förderfwar tigh.
3. Tu åtrår werldsens ähra/
Til henne sätter tu tin lijt;
Ther tu min Budh skulle lära/
Ther om hafwer tu ingen flijt:
Werlden som tigh mån dåra/
Then hafwer tu kär så swåra/
Men migh hafwer tu förglömt.
4. Sij liljorna i tina ängiar/
Huru härliga the ther stå/
The betala icke medh penningar
Then härlighet som the få:
Salomon medh alt thet han hade/
War icke lijk eno blade/
Som samma liljor bära.
5. Se diuren på jordene kräka/
Huru Gudh försörjer them:
Se ock hwad foglarna äta/
The hafwa sin födo och heem:
Korpungarna i theras öde/
The hafwa sin dageliga födo;
Gudh låter ingen swälta ihiäl.
6. Hwem rikedom meer än migh älskar/
Samt mine nådh och godhet/
Hans rikedom skal blifwa förwanskad/
Och giöra honom ewigt leed:
Then man/ som icke wil swika/
Skal finnas i Himmelrike/
I en ewig salighet.
7. Lof/ prijs/ heder och ähra
Ske Gudh i ewighet
För sin Gudomeliga lära/
Som han hafwer oss betedt.
Han gifwe at wij kunde
Hans helga Ord begrunda/
Och sättia wår troo ther til.
1. Oss Christna bör troo och besinna/
Hwad Christus så nådigt haar lärdt/
Tå han oss haar welat påminna/
Hwad omsorg alt werldzligt är wärdt:
Ty then som wil Himmelen sökia/
Han kan eij thet jordiska öka/
Och sättia sitt hierta ther til.
2. At tiena twå herrar tillika/
Thet kan ingen menniskia rätt/
Men en thera måste an swika/
När the biuda hwar på sitt sätt.
| Korp- | Fff 3 | Om |
