| 418
|
Psalmer öfwer
|
|
några Söndags Evangelier.
|
419
|
2. Stoor rikedom kan oss eij båta/
Oss hielper eij stort högmod;
Wij måste thet alt förlåta/
När döden han sönder oss bodh.
Alt ästu skiön och unger/
Ther til högmodig och rijk;
Gudh kan tigh snarlig fördöma/
När tu lefwer syndelig.
3. Therföre i Christne alle/
Som lefwen i thenna här tijd/
Låter edert högmod falla/
Och achter eder wäl medh flijt/
Welen i medh HErranom lefwa/
Så säger then ewige Gudh:
Han wil oss Himmelriket gifwa/
Och hielpa af all wår nödh.
4. Sitt Ord hafwer han oss gifwit/
Af sine nådh och miskund/
At wij ther efter skole lefwa/
Och förachta thet ingalund:
Nu låter oss thet bewara/
Af all wår hierta och sinn:
Men wele wij låta thet fara/
Så lefwe wij i synden blind.
5. Wore han doch icke födder/
Som Gudz Ord månde försmåå!
Ty han blijr snart uthödder
Som wilse i mörckret går:
Han lastar fast och skänder
Gudz Ord och helga Namn/
At Gudh sin wrede uptänder/
Och giör honom ewig skam.
6. The fattiga hos eder äro/
Them warer miskundelig/
Som Christus månde oss lära
I sanning wisserlig:
När HErren sin röst låter lyda:
Kommer alle hijt til migh;
Jagh wil eder Himmelriket gifwa/
Och glädie til ewig tijd.
7. Til the andra wil han så säija/
Som stå på then wänstra hand:
I helwete skolen i blifwa:
I giorden migh ingen miskund:
Tå jagh war torstig och naken/
Ther til både siuk och trött/
I migh tå platt försakten/
Och låten migh fara slätt.
8. Ther til månde the så swara/
O HErre när sågom wij tigh
I någon nödh eller fahra/
Eller tigh någon fattig lijk?
Ther til månde han så swara:
Alt thet i hafwen giordt
Them som mine månde wara/
Thet hafwen j ock giordt migh.
9. Ewinnerlig wil han åthskilja
The getter ifrån sin fåår:
Efter sin Gudomelig wilja/
Säger han til getterna: går
