1. J stofft och sand then swarta mull Min lekamen är införd och slgen omkull; Mitt skeen är platt förswunnit: Af jord och stofft jagh skapad war/ Jagh thet så litet i hiertat bar; M itt timeliga lijf är öfwerwunnit.
Mitt hus är mörckt min säng är trång/ Ey! ja hwad döden han är grym: Rätt som en skugge alla mina dagar the fara Som jagh i thenna werldene månde wara: Doch är min glädie at jagh skal upståå igen/ Och lefwa medh Christo Gudz Faders Son.
2. Menniskian är af qwinno född/ Ey! ja hurt snart är hon dförödd/ Rätt som ett blomster hon förfalnar: medh oroo lychtas hennes ålder.
Mitt huus är mörckt rc.
3. The Christne sofwa uthi Gudz hand/ Men Christus sielf wår Frälserman Skal them upwäckia medh samma kropp; At när the ståp af jorden op/ Skola the förutan dödsens wee/ Altijd hans heliga Ansichte see.
Mitt huus är mörckt rc.
4. Ähra ware Gudh wår Fader kär! Och Christo som wår Frälsare är! Thesslikes ock then Helga And wår sanna Trösterman! Som oss gifwer rätt troo/ och giör bistånd: At när Wij döö från all werldsens wånda/ Befalle Wij tigh Gudh w¨årt lijf och anda.
JAgh weet at min Förlossare lefwer/ Och han skal på sidstone upwäckia migh af jordene: och jagh skal sedan medh thesso mine budh omklädd warda: och skal i mitt kött få se Gudh. Honom skal jagh migh see/ och min ögon skaol skåda honom/ och ingen annan.
JAgh åstundar skiljas hädan/ och wara medh Christo. Ähra ware Fadrenom och Sonenom/ och then Helga Anda!
XVI.
Om Menniskiones Tilstånd efter Döden.
1.
Om then Yttersta Domen.
403.
