| 810
|
Om then Yttersta Domen.
|
|
Om then Yttersta Domen.
|
811
|
1. EN gång döö och sedan domen
Är oss allom förelagt:
När wår kropp til jord är kommen/
Blijr doch siälen änn widh macht.
In för Gudh hon ställes tå/
Ther hon domen skal vndfåå;
Räkenskap skal hon ther giöra/
Hur’ hon här månd lefnad föra.
2. Then som blijr rättferdig funnen/
Han går vthi Himlen in;
Then medh synder är bebunden/
Blijr i ewigt qwahl och pijn.
Domen håls offentlig tå/
När som kroppen mån vpståå;
När som JEsus sielf wil komma/
Glädia sigh tå alle froma.
3. Stoor omwäxling månde wara
Ifrån tijd til ewighet:
Ty är nödigt taga wara/
At man tiden nyttia weet.
Här är lijf och här är dödh;
Himmels glädie/ ewig nödh:
Wälg o mennskia / wälg thet bästa/
Ther på tu wilt hoppet fästa.
4. Eij haar Gudh oss hijt i werlden
Skapat til fåfänglighet;
At wij lite til then flärden/
Eller öfwe yppighet.
Neij/ så lyder HErrans Lagh/
Gudi tiena natt och dagh;
Til wår nästas wälfärd lefwa/
Altijd efter Himmelen sträfwa.
5. Gudh/ min Gudh/ på tigh jagh bygger/
Sätter all min tröst och lijt;
Vthi tigh är jagh fast trygger;
Stoor ästu vthi titt nijt:
Jagh är jord och stofft/ eij wärd
At tin nådh blijr migh beskärd:
Doch haar tu af nådh allena
Kallat migh tigh til at tiena.
6 HErre/ för tin stora wrede
Bäfwar Himmel så ock jord;
Tu för mina synder lede
Äst på migh fast wreder giord.
När jagh tänker ther vppå/
Hiertat migh försmächta må:
Men/ o Fader! tins Sons pina
Hafwer botat synder mina.
7. JEsus hafwer giordt tilfyllest
Tin rättwisos stränga Lagh/
Stillat wreden/ skaffat hyllest;
Skada skal eij wredens dagh.
Therför’ haar Gudz rena Lamb/
Lidit dödh på korssens stamm;
Sin förtienst haar han oss gifwit:
Then som troor han ärfwar lifwet.
