820 | Om then osaliga Ewigheten. | Om then osaliga Ewigheten. | 821 |
Eij blinda tigh/ at ewighetens natt
Medh sorg och wee tigh eij omgifwer platt.
12. O ewighet! tin längd migh fast förskräcker/
Som början haar/ men aldrig ändan räcker:
O ewighet! en tijd förutan tijd:
Migh nådig war/ o Gudh! tigh blijr jagh widh.
Koral nr 408
[visa]
[redigera]
[historik]
[rensa sidcachen]
1. HO Satans boning täncker på/
Thess grymma eld och låga/
Hans hierta honom bäfwa må/
Och brista för then plåga.
Hans samwet tå wist witne bär/
Och honom föreställer/
At han i synd hårdt snärder är/
Til afgrund honom fäller.
2. Tijt trädet ändtlig faller nidh/
Ther ligger thet och blifwer;
När man är dödh/ eij nåhon tijd
Gudh sedan ändring gifwer.
Tå hielper ingen böön och grå/
Man måste ther förbligwa:
I pinon blijr en ymklig låt/
Som the fördömde drifwa.
3. Tå är förseent at ångra sigh/
Tå bättring rum eij finner:
Men then i werlden gudelig
Haar lefwat/ nåde winner.
En sådan wändning blifwer tå/
The onde stadigt qwäljas/
The frome ewig glädie få/
Och bland Gudz Helgon täljas.
4. Betänck/ o mennskia! tigh nu wäl;
Sij/ helwetit hät gapar/
Wil swälja up tin arma siäl:
Bed Gudh/ han i tigh skapar
Ett hierta reent/ en anda ny;
Så at tu eij förachtar
Hans nådh; och kan så undanfly
Then/ som tigh eftertrachtar.
5. Hielp Gudh/ wij altijd måge så
Wårt lefwerne här ställa/
At wij til ewig tijd eij få
Wår swåra synd umgälla.
At | Låt |